håkan hellström

Håkan Hellström på Ullevi båda kvällarna

By |November 30th, 2017|Categories: Concert|Tags: , , |0 Comments

Jag såg Håkan på Ullevi första gången och en av kvällarna andra gången. Man blir ju inte yngre direkt, det är en utmaning att sitta och stekas i solen i flera timmar, det är inte mycket roligare att stå i ösregn. Men man får offra sig för konsten. Tanken var ju att åka in i lagom tid och så får det bli som det blir, men tiden räckte till och jag hamnade igen i första fållan. Jag hittade t o m en plats som var lite upphöjd så jag blev nära halvmetern längre än många runt mig. Det fick en del bakom mig att muttra, men vad tusan, inte trodde de väl att jag skulle bli kortare när konserten började än vad jag var timmarna innan när vi stod och väntade?

 

Jag stod som sagt bra till och den lilla kompakta Olympus Stylus 1s gjorde sitt bästa. Jag fick kanske inte den där riktiga spjutspetsen till bild, men som helhet var jag nöjd. Konserten var också helt fantastisk, men som väntat, det sliter på en 51-årig gubbe.

 

Dan efter var det faktiskt lite tufft att ge sig in igen så jag bestämde mig för att göra något jag aldrig gjort förut; jag skulle stå längst bak. Så långt bak man bara kan komma. Varför då, undrar du säkert. Jag var ju ändå rätt nöjd med bilderna från kvällen innan. Jag hade inte orkat att stå och knö en kväll till och med de två kvällarna i Scandinavium blev detta femte konserten på ganska kort tid. Dessutom kom det en del skurar och nu stod jag under bakre läktaren och lutade mig mot en vägg i skydd från regnet och med solen i ansiktet när den tittade fram, rätt gött ändå.

 

Sen var det ju egentligen bara en sak jag inte kunde fota första kvällen, fyrverkerierna. Det hade förmodligen blivit bättre bilder om jag tagit de långt utanför Ullevi, men nu hade jag ju en biljett och det var faktiskt ganska intressant att se vad som händer så här i andra änden av arenan. När Erik Lundin gick på och mjukstartade konserten var folk fortfarande på väg in. När Håkan tog första tonen rusade de med sen ankomst in och sen var folk i ständig rörelse hela tiden.

 

När fyrverkerierna var avklarade skulle jag gå direkt och därmed vara först att lämna Ullevi, tänkte jag. men först var jag definitivt inte. Väldigt annorlunda, lite onödigt för två halvdana fyrverkeribilder och en panoramabild tagen med mobilen, men vad gör man inte för konsten, som sagt.

 

 

 

Klubbland på Liseberg

Jag blev inbjuden till en förhandsvisning av Håkan Hellström utställningen Klubbland på Liseberg. mer en upplevelse än en utställning i varje fall om man är ett Håkan fan. Utställningen kommer bara att vara kvar den här säsongen, så passa på! Jag passade också på att ett porträtt på Woah Dads grundare Isse Samie.

 

Håkan Hellström – Du nya du fria

By |December 9th, 2016|Categories: Reviews|Tags: |2 Comments

 

 

När Håkan släppte Det kommer aldrig vara över för mig var jag snabbt ute i den gamla bloggen och gissade att den skulle bli en av de skivor jag lyssnat mest på i mitt liv, och så blev det också. Den ligger högt upp på listan över de bästa skivor jag vet.

När den nya skivan äntligen kom är det så klart omöjligt att vara opartisk, man vill ju så gärna hitta ännu en klassiker att älska. När recensenterna konstaterade att samplingsexperimentet Hoppas det ska gå bra för de yngre också kommer att bli första låten man slutar lyssna på, tänkte jag trotsigt; att vem kan inte älska de här rösterna från gamla varvsarbetare ute på Lindholmen?

Och jag slutade inte lyssna på den, istället blev det att jag lät bli att lyssna på hela skivan. Den låten och även Du gamla med bara samplad sång lyfter ur mig ur upplevelsen av att lyssna på ett Hellström album. Det kanske är meningen, men jag vill inte vara någon annanstans än i upplevelsen av att Håkan är där och förstår oss som är lite trasiga, skeva och konstiga.

Men nu är det ju så att man får göra precis som man vill med musiken, man kan skapa sina egna spellistor eller album om man så vill. Jag gissar att jag inte är ensam om att ha bytt ut låtar mot spår från EP:n 1974 för att få en bättre lyssningsupplevelse. Jag har testat flera olika varianter av den här spellistan,  denna funkar bäst tycker jag. Och här blev det den där klassikern jag hoppades på.

På Spotify här: https://open.spotify.com/user/jkaapa/playlist/3jqNaLlqbLNBNCfyTLTFFV

1. #10 Dream 1:37
2. I sprickorna kommer ljuset in 4:21
3. Runaway (fri som en byrd) 4:34
4. Brinner in the shit 4:15
5. Öppen genom hela natten 4:42
6. Jag utan dig 4:05
7. Pärlor 5:14
8. Din tid kommer 5:08
9. Elefanten & sparven 4:09
10. Lämna mig inte i det här skicket 3:51
11. Ingen oro, tjabo! 4:10
12. Du fria 3:32

Håkans andra dag på Scandinavium

 

Eftersom det var rea på biljetterna tyckte jag det var lika bra att gå även på andra konserten. Det är ju korta konserter jämfört med Ullevi, så nog ska man orka. Orkar Håkan så.

Det var en enorm skillnad att stå framför skärmarna så att dom verkligen blev en del av upplevelsen. Det var nog bättre på alla sätt dag 2, tajtare, hårdare, mer tryck. Det enda jag saknade var dansstegen från fredagen, men de kanske syntes bättre från läktaren bara.

Kul också att mamma fick komma upp på scenen och sjunga San Francisco, lite ljudstrul, men ett fint ögonblick.

Since the tickets went on sale on the black market, I figured I might as well go a second time. These are short concerts compared to the summer shows at Ullevi, I should last. If Håkan has the stamina so should I.

It was a huge difference to see the show in this angle. The screens really pulled you in to the action. But it was probably better in all aspects on day 2, more power, better tempo. The only thing I missed was the dancing from Friday, but maybe the steps were easier to spot from the gallery.

It was also great to see Håkan bring his mum on stage to sing San Francisco, some problems with the sound, but a nice moment.