Jag såg Håkan på Ullevi första gången och en av kvällarna andra gången. Man blir ju inte yngre direkt, det är en utmaning att sitta och stekas i solen i flera timmar, det är inte mycket roligare att stå i ösregn. Men man får offra sig för konsten. Tanken var ju att åka in i lagom tid och så får det bli som det blir, men tiden räckte till och jag hamnade igen i första fållan. Jag hittade t o m en plats som var lite upphöjd så jag blev nära halvmetern längre än många runt mig. Det fick en del bakom mig att muttra, men vad tusan, inte trodde de väl att jag skulle bli kortare när konserten började än vad jag var timmarna innan när vi stod och väntade?

 

Jag stod som sagt bra till och den lilla kompakta Olympus Stylus 1s gjorde sitt bästa. Jag fick kanske inte den där riktiga spjutspetsen till bild, men som helhet var jag nöjd. Konserten var också helt fantastisk, men som väntat, det sliter på en 51-årig gubbe.

 

Dan efter var det faktiskt lite tufft att ge sig in igen så jag bestämde mig för att göra något jag aldrig gjort förut; jag skulle stå längst bak. Så långt bak man bara kan komma. Varför då, undrar du säkert. Jag var ju ändå rätt nöjd med bilderna från kvällen innan. Jag hade inte orkat att stå och knö en kväll till och med de två kvällarna i Scandinavium blev detta femte konserten på ganska kort tid. Dessutom kom det en del skurar och nu stod jag under bakre läktaren och lutade mig mot en vägg i skydd från regnet och med solen i ansiktet när den tittade fram, rätt gött ändå.

 

Sen var det ju egentligen bara en sak jag inte kunde fota första kvällen, fyrverkerierna. Det hade förmodligen blivit bättre bilder om jag tagit de långt utanför Ullevi, men nu hade jag ju en biljett och det var faktiskt ganska intressant att se vad som händer så här i andra änden av arenan. När Erik Lundin gick på och mjukstartade konserten var folk fortfarande på väg in. När Håkan tog första tonen rusade de med sen ankomst in och sen var folk i ständig rörelse hela tiden.

 

När fyrverkerierna var avklarade skulle jag gå direkt och därmed vara först att lämna Ullevi, tänkte jag. men först var jag definitivt inte. Väldigt annorlunda, lite onödigt för två halvdana fyrverkeribilder och en panoramabild tagen med mobilen, men vad gör man inte för konsten, som sagt.