Concert

Lustans Lakejer på Liseberg

By |July 14th, 2017|Categories: Concert|Tags: , , |0 Comments

Det här var femte gången jag fotade Lustans Lakejer, det trodde jag knappast när jag fotade dom första gången på Stora scenen 1986 och sen fick filmen framkallad i skolans fotoklubb. Mitt fotointresse låg ju och puttrade i alla år för att sen vakna 2011, när det var dags igen på Taubescenen precis som igår. Om något så har de blivit bättre med åren. De få nya låtar de spelar tillför faktiskt något, till de låtar som man nog får kalla guilty pleasure. Män av skugga t ex, med en text som får en att tänka på gamla Hollywoodfilmer om krig, agenter, motståndsmän och hemliga uppdrag. Typ vardagen i Åkersberga där grabbarna växte upp. Men jag älskar det.

 

Lotta på Liseberg, fjärde kvällen

Skönt väder i varje fall, när vi betade av halva säsongen av Lotta på Liseberg. Förutom min favorit LaGaylia Frazier var det inte mycket att yvas över för min del.

Kanske för att de andra fotograferna vet att jag brinner mest för porträtten lät de mig börja, eller också var det för att jag skulle vara draglok. Det är rätt svårt att “connecta” på 15 sekunder i vanliga fall, har man en kö fotografer bakom sig blir det inte lättare. Lägg till att det tog några bilder innan jag fick ordning på blixten, ja man kan inte lyckas jämt, men det är gött att ha något att skylla på. 😀

 

Rikard Wolff

LaGaylia Frazier

Robin Stjernberg

Lotta Engberg

Let’s spend the night together på Liseberg

Jag börjar bli lite less på konsertfoto, har jag skrivit det förut? Jag är lite fast i 70-tals musiken och känner att avståndet mellan mig och ny musik ökar hela tiden. Det är också väldigt långt mellan de bra konsertbilder man lyckas ta, trots allt är det en ganska trist genre när man gjort det ett tag.

Hurula har ett uttryck, typ lite arg, Weeping Willows har ett annat, typ lite ledsen. Veronica Maggio däremot är riktigt kul att fota. Jag gillar att hon anstränger sig lite och kommer in med en skojig kappa som får röra sig när hon slänger med den. Jag hade tur och fick en bra bild när neg för publikens jubel. Men när hon började sjunga om hur synd det var om henne, gick jag hem. Jag förstår att tonåringarna gillar det, jag tyckte också synd om mig själv som tonåring, men det var ju ett tag sen.

Lotta på Liseberg, tredje kvällen

E-type tillhör de artister jag anser att alla måste få uppleva en gång i livet, oavsett om man gillar musiken eller inte. Man blir på gott humör och det händer alltid något galet. Den här kvällen avslutades med att Liseberg och hela Göteborg badade i ett gult, magiskt ljus. Tyvärr inget vi kunde använda där vi stod och minuten senare öppnades himlen och alla artister blev dränkta.

Det innebar att vi inte kunde ta porträtten utomhus som vi brukar utan hamnade i ett kaninrum bakom kulisserna. Det innebar också att flera av artisterna sminkat av sig och bytt kläder. Och än värre, hur var det nu när man blandar glödlampsljus och blixt? Man ska ju ha på den orangea plastkåpan. Den låg ju hemma. Jag tycker bilden på Ida Redig t o m blev bättre av att bli “misslyckad” och Ida gillade den också. E-type klättrade bokstavligen på väggarna innan jag fick ta en bild.

Benjamin Ingrosso

E-Type

Ida Redig

Måns Zelmerlöw