När jag började fota konserter var Timbuktu min nemesis. Normalt hade jag 90% suddiga bilder och 10% skarpa, men varje gång Timbuktu stod på scenen var jag glad om jag hade en (1) skarp bild med mig hem.

Trots att min ratio numera är den omvända, är det fortfarande svårt att fånga det energiknippe han är, trots att han är “väldigt gammal” nu, som min yngre fotografkollega konstaterade.

Svängde gjorde det ändå och publiken dansade med, trots kylan. Sen finns det nåt jäkligt bjussigt i artister som turnerar med stora band, tycker jag. Timbuktu hade säkert dragit folk själv och kunnat ta hela gaget. Men det gungar ju på ett helt annat sätt när Damn! fyller ut.