lasse kronér

Årets Göteborgare – Miriam Bryant

Miriam Bryant 2015 01

Miriam Bryant 2015 02

Miriam Bryant 2015 03

Miriam Bryant 2015 04

Miriam Bryant 2015 05

Miriam Bryant 2015 06

Miriam Bryant 2015 07

Miriam Bryant 2015 08

Miriam Bryant 2015 09

Miriam Bryant 2015 10

Miriam Bryant 2015 11

Miriam Bryant 2015 12

Miriam Bryant 2015 13

Miriam Bryant 2015 14

Årets Göteborgare är en hederstitel som tilldelas en godhjärtad person som verkar som en god ambassadör för stan, enda kravet är att hen är född i Göteborg. Eller någon annanstans. Förra året var det Laleh, men hon var på resande fot så man fick gå ytterligare ett år tillbaka och ta in Lasse Kronér som fick lämna över titeln. Husbandet Räfven lyfte stämningen och till slut sjöng Miriam sin listetta och bjöd på selfies till nästan alla som väntade kvar.

Jag fotade Miriam på scen för ett par år sen och de bilderna finns här.

This years Gothenburger is an honorary titel that is given to a good hearted person who is a good ambassador for the city. The only requirement is that he/ she is born in Gothenburg. Or somewhere else. Last year it was Maleh but she is abroad som they had to one more year back and found Lasse Kronér to give away the titel. The houseband Räfven lifted everyone’s spirit and finally Miriam sang her last big hit and stayed for selfies quite a while.

I shot Miriam on stage a couple of years ago, those photos can be found here.

Final i Flunsan

Swicky Krantz och Jan Wolfhagen

Swicky Krantz och Jan Wolfhagen

Bosse Carlson

Bosse Carlson

Final i Flunsan 2015 03

Staffan Bosson Olsson

Staffan Bosson Olsson

Final i Flunsan 2015 05

Final i Flunsan 2015 06

Final i Flunsan 2015 07

Flunsanbaletten

Flunsanbaletten

Gunnar janupe och Partypatrullen

Gunnar janupe och Partypatrullen

Final i Flunsan 2015 10

Final i Flunsan 2015 11

Staffan Bosson Olsson

Lasse Kronér

Final i Flunsan 2015 13

Final i Flunsan 2015 14

Final i Flunsan 2015 15

Final i Flunsan 2015 16

Final i Flunsan 2015 17

Final i Flunsan 2015 18

Final i Flunsan 2015 19

 

Vi lever i en tid där alla snackar, men ingen får något gjort. Alla pratar om problemen, ingen om lösningarna. Men det finns undantag. Som Swicky Krantz som som sett till att fylla programbladet för Flunsåsparken ute på Hisingen vid Wieselgrensplatsen i 30 år. Sveriges enda folkpark med fri entré och då förstår alla att budgeten är något snäv. Ändå är varje kväll alltid proppfull med artister och talanger, det känns alltid som man fått lite mer än man väntade sig efter ett besök.

Igår var det dags för Swicky att gå i pension och lämna över stafettpinnen. Naturligtvis kom kvällen att handla om honom och vad han betytt för parken och de artister han hjälpt under åren. Som grädde på moset överraskade kommunen med att instifta ett stipendie i hans namn som ska delas ut varje år. Det var en märkbart rörd Swicky som tog emot den nyheten, väldigt fint gjort.

Det regnade mest hela tiden, men det bryr man sig inte om när stämningen är så hög. Jag undrar bara vad det är som får Lasse Kronér att vilja lätta på kläderna när han ser mig, det här var andra gången. Och ett tips om du ska fota fyrverkerier; fråga alltid var de ska skjutas upp. I år hade man valt att skjuta upp dom bakom oss istället för vid scenen, det blev till att improvisera.

We are living in a time when everybody talks and nothing gets done. Everyone speaks about the problems, no one about the solutions. But there are exceptions. Like Swicky Krantz who has made sure to fill the schedule for Flunsåsparken for 30 years. Swedens only Folkpark with free entrance. Anyone can understand he did that on a shoestring budget. Still every night is filled with artists and talented people, you always feel like you got more than you expected.

Yesterday it was time for Swicky to retire and hand over the baton. Naturally the night was about him and what he has meant to the park and the artists he has helped. And to top it all the city installed a scholarship in his name to be awarded yearly. Swicky was unmistakably touched to receive the news, very nicely done.

It rained most of the time, but that doesn’t matter when spirits are so high. I just wonder what it is that makes Lasse Kronér feeling the urge to undress when he sees me, this was the second time. And a tip if you are about to shoot fireworks; ask where they are going launch them. This year it was behind us and I had to quickly regroup in the rain.

Lotta på Liseberg

Lotta Engberg

Lotta Engberg

Lotta på Liseberg 2015 02

Ace Wilder, Love Antell och Elisa Lindström

Ace Wilder, Love Antell och Elisa Lindström

Lasse Kronér

Lasse Kronér

Lotta på Liseberg 2015 05 Lotta Engberg

Lotta på Liseberg 2015 06 Lotta Engberg

Lotta på Liseberg 2015 07 Lotta Engberg

Lotta på Liseberg 2015 08 Ace Wilder

Lotta på Liseberg 2015 09 Ace Wilder

Lotta på Liseberg 2015 10 Ace Wilder

Lotta på Liseberg 2015 11 Ace Wilder

Lotta på Liseberg 2015 12 Love Antell

Lotta på Liseberg 2015 13 Love Antell

Lotta på Liseberg 2015 14

Lotta på Liseberg 2015 15 Love Antell

Matilda Kronér

Matilda Kronér

Lotta på Liseberg 2015 17 Lasse Kronér

Lotta på Liseberg 2015 18 Love Antell

Lotta på Liseberg 2015 19 Elisa Lindström

Lotta på Liseberg 2015 20 Elisa Lindström

Lotta på Liseberg 2015 21 Erik Mjönes

Erik Mjönes

 

Vi fotografer sitter längst fram på sidan under sändning av Lotta på Liseberg, och det går så klart att få bra bilder därifrån, men det är under reklampauserna som det blir kul på riktigt. Då får vi gå fram till artisterna och har möjlighet att jobba med scenljuset och andra vinklar. I sista reklampausen igår sjöng Lotta själv och jag passade på att försöka få lite annorlunda bilder på henne. Fast inte så annorlunda som Lotta trodde som satt och knep ihop benen allt vad hon orkade. Jag försökte bara ta ett porträtt med lamporna i taket som bakgrund. Lottas min var något ansträngd så det blev inte mycket med det, men lite roligt var det ju.

The photographers are seated on the side at airtime of Lotta på Liseberg, and you can get good pictures from that position, but it’s during the commercial breaks you get the really good ones. Then we get to get closer to the artists and have the chance to work with the stage lights and different angles. During the last break yesterday it was host Lotta Engberg singing and I tried to get some different pictures of her. But not that different as Lotta thought who sat and pressed her legs together for dear life. I just tried to take a portrait with the lights in the ceiling as background. Lottas face expression was a little forced, so nothing good came out of it, but it got a few laughs from the audience.