hanna boquist

Familjekväll i Flunsan

Ronny Olsson

Ronny Olsson

Marcus Sjöstrand

Marcus Sjöstrand

Flunsan 2015 03 Marcus Sjöstrand

Alicia Höglind

Alicia Höglind

Caroline Wennergren

Caroline Wennergren

Flunsan 2015 06 Caroline Wennergren

Flunsan 2015 07 Marcus Sjöstrand

Niklas Andersson och Anna Werner

Niklas Andersson och Anna Werner

Hanna Boquist

Hanna Boquist

Flunsan 2015 10 Niklas Andersson

Flunsan 2015 11 Anna Werner

Flunsan 2015 12 Anna Werner

Flunsan 2015 13 Anna Werner

Flunsan 2015 14 Niklas Andersson

Flunsan 2015 15 Niklas Andersson

Flunsan 2015 16 Niklas Andersson

 

Jag är inget vidare på ansikten, men de som springer ut genom skynket bakom scenen känns väldigt bekanta den här kvällen i Flunsan. Allsångsledaren Ronny Olsson t ex har jag fotat när han sjunger i Chorus. Första talangjaktstävlaren Marcus Sjöstrand har jag fotat när han var en del av Youngblood och även som superhjälte. Operans Anna Werner gör sin Carola imitation som hon gjorde hos Lotta på Liseberg förra sommaren. Niklas Andersson har jag fotat flera gånger. Hanna Boquist likaså. Det är en väldigt spontan och avslappnad kväll där det hela tiden kommer upp folk från publikhavet och sjunger en låt, som fantastiska Caroline Wennergren, som jag inte fotat innan, men hoppas få fler chanser till den här sommaren i Sommarunderhållningen i Slottsskogen.

I’m not that good with faces, but those who come out from behind the curtain this night in Flunsan seem awfully familiar. Sing-a-long leader Ronny Olsson I’ve shot when he performed with Chorus. The first talent show competitor Marcus Sjöstrand was with Youngblood and I have even shot him as a superhero. The Opera’s Anna Werner did her Carola imitation at Lotta på Liseberg last summer. Niklas Andersson I’ve shot several times, and the same goes for Hanna Boquist. It’s a loose and spontaneous evening where people keep coming up from the audience to sing a little bit, like the amazing Caroline Wennergren, who I haven’t shot before, but hope to do again at Sommarunderhållningen i Slottsskogen.

Porträtt

Cecilia Vennersten

Cecilia Vennersten

Hanna Boquist

Hanna Boquist

Ksenia

Ksenia

Porträtt 2015 04 Ksenia o Hanna Boquist

Några snabba porträtt jag tog backstage på Flunsan i tisdags.

A few quick portraits I took backstage at Flunsan this Tuesday.

Premiärkväll i Flunsan

Hanna Boquist

Hanna Boquist

Premiärkväll i Flunsan 2015 02 Hanna Boquist

Premiärkväll i Flunsan 2015 03 Hanna Boquist

Premiärkväll i Flunsan 2015 04 Hanna Boquist

Ksenia och Hanna Boquist

Ksenia och Hanna Boquist

Bosse Carlson

Bosse Carlson

Premiärkväll i Flunsan 2015 08

Cecilia Vennersten

Premiärkväll i Flunsan 2015 09

Premiärkväll i Flunsan 2015 10

Premiärkväll i Flunsan 2015 11

Premiärkväll i Flunsan 2015 12

Premiärkväll i Flunsan 2015 13

Mats Westling

Mats Westling

Premiärkväll i Flunsan 2015 15

Premiärkväll i Flunsan 2015 16

Cecilia Vennersten

Det är en kylslagen premiärkväll i Flunsåsparken denna majdag. Själv är jag helt slutkörd efter att ha varit uppe sent kvällen innan och sen gått upp alldeles för tidigt. Det var ren vilja som fick mig att komma iväg. Och det var säkert fler som kände som jag, för det var tunt i bänkraderna. Men det som kom belönades med blivande musikalartisten Hanna Boquist och hennes klasskompis Ksenia, som hjälpte till i en duett. Otroligt duktiga, det är bara en tidsfråga innan ni ser dom i Så ska det låta.

Bosse Carlson leder allsången och får oss att skratta, och sen är det dags för Cecilia Vennersten och Mats Westling att ta över. De sjunger finstämda låtar som hade passat fantastiskt en varm sommarkväll, och det är det ju alls inte, så folk kommer plötsligt på att de måste se till hundarna och börjar dra sig hemåt. Själv känner jag också att det rycker lite i fötterna, men jag jagar en bild som gärna vill ha, så jag står kvar.

Sen börjar det ösregna och då händer det som gör att jag älskar Flunsan. De som är kvar bjuds upp att stå under tak på scenen och det som har varit en kall tillställning blir plötsligt intimt och alldeles fantastiskt. Värme och glädje sprids när vi trycker ihop oss och vi får höra Det vackraste som kvällen till ära borde ha tillägnats publiken och döpts om till De tappraste. Det blir lätta steg på vägen hem.

Jag tog några porträtt också, de kommer i nästa post. Hanna har jag fotat två gånger innan, du hittar bilderna här.

It’s a cold premier evening at Flunsåsparken. I’m beat after being up late the day before and rising way too early. It’s pure willpower that takes me out. And I’m sure I wasn’t the only one to feel like that, because it is kind of empty. Those who did come was rewarded with future musical artist Hanna Boquist and her class mate Ksenia in a duet. Incredibly talented girls, it’s just a matter of time before you’ll see them on tv.

Bosse Carlson leads the sing-a-long and makes us laugh, and then it’s time for Cecilia Vennersten and Mats Westling to take over. They are singing some nice tunes that would be perfect for a warm summer evening, but it’s not, and people suddenly realize that they better go home and check on their dogs. I feel the urge too, but I’m still chasing a picture that i want, so I stay.

Then it starts to rain heavily and the thing that makes me love Flunsan happens. Those who have stayed are invited up on stage and what has been rather cold, suddenly is intimate and quite amazing. Warmth and joy quickly spreads when we push together and we get to hear Det vackraste (The most beautiful) which should have been renamed De Tappraste (The most brave) in tribute to the audience. There’s a new spring in my steps on the way home.

I also took a few portraits, those will be up in the next post. I have shot Hanna twice before, those pictures can be found here.