Jag beställde hem en glaskula från Wish, som jag som väl var hann få hem innan de börjar straffskatta oss nu i mars. Jag hade en väldigt tydlig bild av var och hur jag ville använda den, men det är inte lätt, det är ett tvåmanna jobb egentligen. Jag hade övat innan som tur var för detta var en av de första bilderna jag tog.
Jag drog upp rullgardinen precis när superfullmånen höll på att sjunka bakom trädtopparna. Sprang ner och letade upp kameran och hann precis ställa in den. Här körde jag med Olympus EM1 mkII och Olympus 300mm med förlängning, vilket motsvarar 840mm. Ställde mig på balkongen och fotade handhållet med 1/60 sekund! På månen! Det är en stabil kombo.
Det blev en fin dag och jag utnyttjade den till fullo, efter en lång, mindre lyckad ekorrsafari, tog jag mig upp på Utbyberget. Min fokus låg på solen som kastade slöjor mellan hyreskasernerna, men jag tog också några bilder mot stan. Tänkte inte på att byta slutartid, så bilderna på stan landade på 1/1600 sekund. Lite onödigt med tanke på vad jag gjort på morgonen. Men den snabba slutartider gjorde (kanske) att fåglarna som flög förbi blev så knivskarpa att de ser ut att ligga i ett lager ovanpå bilden. Det var det som gjorde bilden för mig.
I mellandagarna var jag äntligen pigg nog att ta en promenad på stan med kameran i högsta hugg. Inget väder att bli exalterad över, men jag hittade några pölar att utnyttja för reflektioner. Det var flera som tyckte det var bra att jag dokumenterade eländet, och borde skicka bilderna till GP. Men jag gillar ju vattenpölar! Sverige mår nog rätt bra ändå, om detta är något som folk oroar sig över.
Det blev ett skadeskjutet kulturkalas i år, pengarna räckte inte till helt enkelt. Lite trist är det så klart, men det går ingen större nöd på Göteborgare som vill roa sig. Det händer saker precis hela tiden på sommarhalvåret för den som jag, som har en liten budget att roa sig med. Jag är i varje fall inte den som vill ta ställning för mindre pengar till flyktingfrågan för att kulturarbetare ska få mer bidrag. Ibland får man bita i det sura äpplet som det heter.
Men ett skralare schema gjorde att jag tog det lite lugnare med fotandet, och det var nog bara skönt. Det dignande sommarschema som trots allt finns gör att sommarfotandet ibland känns som ett maratonlopp, där man ofta bara längtar efter att gå i mål; att få ta det lite lugnt och fota nån ekorre när lusten faller på. Men här är några bilder i varje fall.
Frida Fornander, Miss Universe Sweden
Ulf Wadenbrandt, Göteborg Wind Orchestra
Arabesque
Elliot Gröndahl