Nu blir det semester, måla hus, slipa och spackla. Det kommer lägligt. Mitt ekorrprojekt är klart. Det betyder inte att jag slutar fota, men att jag kan börja fundera på en summering. En bok kanske. Man kan alltid bättra på sin portfolio, speciellt med ett sånt projekt, men jag vill inte heller att det bara rinner ut i sanden för att jag inte får tummen ur.
Konsertfotandet känner jag likadant inför, att jag är färdig. Det finns säkert fler band att fota, nya band, gamla band jag helt missat.
När jag började fota konserter 2011 var det en hel gäng som hållit på i tio år och kände sig färdiga. De gick vidare med annat fotande och det blev en stor lucka i dikena där man kunde ta plats. Nu har jag hållit på i tio år. De flesta jag fotat med tröttnade under pandemin, kanske dags att lämna över. Men jag drömmer fortfarande om att få åka på turné, att få fota ett spännande band kväll efter kväll tills man tar den perfekta bilden.
Kanske bäst att säga eftersom det här blev lite personligt, det är inte jag på bilden. Tänk om man hade varit så cool, då hade turnén nog varit inbokad för länge sen. Bilden tog jag under Jubileumsfestivalen, så stolt att jag vågade fråga om jag fick ta den.
