Att fota isshowen på Liseberg är näst intill det enda roliga man har i december. Det är svårt i vanliga fall, det är högt tempo, vilket kräver korta slutartider och det är mörkt, vilket leder till höga ISO och ljusstarka gluggar. I år var det långa partier med taskigt ljus där man inte ens med alla redigeringskills i världen kan trolla fram naturliga hudtoner. Alla blir blå eller lila i ansiktet och det ser inte så kul ut.

Det som är bra är att man har många möjligheter att komma tillbaka och fota ur olika vinklar och till slut har man fått ihop sina bilder. Ännu svårare än att fota under de här omständigheterna, var att sitta och hålla på bilderna tills jag var klar och nöjd. Jag ville vänta tills jag varit inne sista gången och sållat bort bilder, som jag efterhand insåg inte höll måttet. Man ska ju alltid visa bara de allra bästa bilderna man tagit och att faktiskt inse att det bara är man själv och mamma som gillar det mesta man gör, kan vara lurigt. På Facebook blev det till slut 40 bilder, vilket förmodligen ändå var för många. Det kanske hade räckt med bara dessa femton. Som sagt, det är svårare att välja vad man ska visa upp och när, än att faktiskt ta bilderna.