Finns det något coolare band än KISS? Det var i varje fall min känsla när jag gick igenom bilderna jag tog. 

Man kan säkert se tajtare band med bättre låtkatalog, men man kan inte ha mycket roligare än så när man går på konsert. 

Det här kanske var sista chansen att se dom i Sverige, men det är väl en lågoddsare att de kommer att återuppstå som “abbatarer” någonstans, kanske i Las Vegas. 

Jag kan föreställa mig att det blir t o m blir bättre. Tänk att få se unga och pigga men med den här massiva showen.

Ett bra betyg på bilderna här är att inte mindre än fyra personer hörde av sig och ville veta vilken kamera jag använt. Även en proffsfotograf trodde att det var en systemkamera, men det var som vanligt min lilla Olympus Stylus 1s.

Dessutom hade jag haft fem år på att planera bilderna. Förra gången KISS var här, så var jag där så tidigt jag kunde. Längst fram stod tre-fyra rader med fans. Jag vill alltid stå precis i mitten, om det går, men så var där en lucka och istället för tre-fyra armar framför min kamera kunde jag få bara ett par armar (och en mobil) i vägen.

Men bilderna fick inte den symmetrin jag var ute efter, jag blev besviken på min dåliga impulskontroll. Men han som stod framför mig var grymt trevlig och berättade vad som skulle hända under konserten. Bl a att Gene Simmons sprutar eld ganska tidigt i konserten. För att fånga eld snyggt så får man ställa in kameran så man inte överexponerar, stänga av auto-ISO, kortare slutartid.

Jag hade allt rätt inställt, jag började fota, men så blev jag orolig att fylla minnet så jag slutade mata på och då missade jag det så klart. Det var den största anledningen till att jag ville gå igen. Ett nytt försök.

Den här gången var min tjej med, jag kunde inte dra med henne direkt när det öppnade, men vi var ändå där ganska tidigt. Kanske var det nio-tio rader framför oss, ingen lång, men han kom sen och trängde sig fram (grrr).

Om de säger att konserten börjar åtta i infomailet, så stämmer det aldrig. Det spelar kanske mindre roll, eftersom jag ändå inte vill vänta nån annanstans än på plats, men vad segt det är att stå och vänta i nästan två timmar. Två timmar konsert på det, sen är man rätt mör i kroppen.

Jag missade Simmons eldsprutande den här gången också, han drog inte ut på det alls, men jag noterade en annan grej som jag inte tänkte på sist, precis när han gör det släcktes ljusen ner helt. Utan balanserat ljus är det jättesvårt att fota, det finns ganska få bilder på nätet på detta och det har väl sin förklaring. Kändes rätt skönt faktiskt.