I år har jag haft ambitionen att ta EN bra bild per konsert, speciellt skönt har det varit med den inställningen när det varit väldigt statiska spelningar. Som Emmylou Harris, som sjöng fint och allt det där, men inget spännande ljus och inget annat spännande heller. Men jag såg ett leende skymta förbi som jag ville fånga. För att ta den här bilden fick jag hålla kameran högt över huvudet. Då duger inte min syn till att avgöra om hon ler eller inte om jag skulle titta på skärmen, istället tittade jag på henne och tryckte av när leendet till slut kom mellan två låtar. Och så fick jag hoppas på det bästa.
