En dryg vecka innan konserten hade jag inte hört en enda låt med Ed Sheeran, men jag tänkte att en trubadur som fyller Ullevi två gånger om, rimligtvis har nånting. Och det hade han, underbar hypnotisk musik, precis vad jag gillar.
De som stod längst fram hade köat hela dagen, det fanns inte på kartan för mig, dessutom tyckte jag scenbygget var intressantare att fånga från en position högt upp på läktaren istället. Jag tvekade mellan en plats snett in från sidan med solnedgången rakt bakom, men det var svårt att avgöra om det skulle bli precis där jag ville vara, så jag valde mitt på långsidan.
För att vara förberedd tittade jag på hela konserten på YouTube innan och förde anteckningar. Det enda jag ångrar var att jag inte tog in en riktig kamera, det hade nog varit helt lugnt.
Trevligt även om det alltid är mycket spring efter öl på läktaren, men jag kan tänka mig att stämningen var magisk med allsången runt scenkanten och det nådde inte riktigt hela vägen upp till oss.
