De tre gånger jag sett Avantgardet tidigare har varit korta spelningar, men oavsett om de bara spelar 20 minuter kör sångaren Rasmus Arvidsson skiten ur sig själv. För vår skull offrar han sina knän på “Polettens” räfflade scengolv.

Här blev det “ett smatterband av anti-hits” i hela två timmar, och det var två timmar som passerade snabbt med kramkalas, allsång och ren lycka.