Precis innan konserten börjar öser det ner så mycket att man kan inte annat än skratta åt eländet, i varje fall som vi trycker oss mot en vägg och bara blir halvdränkta. Sen håller det upp mer eller mindre under spelningen och Wyclef börjar lite trevande. Han står där med solbrillor och en gitarr och inte så där jättemycket händer. Men det är ju en fantastisk låtskatt han har med sig och det blir en konsert som inte liknar något annat jag sett. Det är löst och ledigt, helt oförutsägbart, avslappnat och ändå uppsluppet. Alla musikstilar släpps in, ibland är bandet på scen, ibland bara dj:n. Partystämningen byggs upp allt mer ju längre det håller på, till slut kan ingen stå still längre. Inte jag heller och jag börjar förstå att detta faktiskt är en av de bästa konserter jag sett. Inte illa en råkall vinterkväll i ösregn.
Just before the concert it starts to rain so much that you just have to laugh about it, at least since were pressing ourselves against a wall, trying to get just half drenched. Then it stops more or less during the concert and Wyclef enters softly. He just stands there with his sunglasses and a guitar and nothing much happens. But he’s got such a treasure trove of songs and it turns out to be a gig that is like nothing I’ve ever seen before. It’s loose, totally unpredictable , relaxed, but still uplifting. Any kind of music is played, sometimes by the band, other times by the dj. The party is slowly building and in the end no one can stand still, me neither. I realize that this may well be one of the best concerts I’ve ever seen. Not bad for a cold winter evening in the rain.