Concert

A-ha på Partille Arena

By |May 6th, 2022|Categories: Concert|Tags: , , |0 Comments

Många minns A-ha som ett one hit wonder, men de hade flera, visserligen mindre, hits efter genombrottet med Take on me. Den stora anledningen till att hitsen inte slog lika hårt var att gutterne kände sig missförstådda, de var inga popsnören, utan seriösa musiker.

Det fanns brottarhits på plattorna, men man släppte hellre svåra låtar som singlar.

Om man sett dokumentären om A-ha, förstår man att det där hjälpte inte, imagen var redan spikad. Jag kan förstå att man inte vill åka runt och låtsas vara något man inte är år efter år, men jag tror alla, bandet och publiken, hade mått bättre om de bara accepterat att det är som det är.

När jag såg dom 1986 i Scandinavium var det en riktigt röjig konsert och de hade kul på scenen, det har de inte i Partille Arena. Sångaren Morten Harket rör sig som en Terminator på scenen och lämnar över mellansnacket till Magne Furuholmen som spelar keyboard.

Jag gillar alla låtar på spellistan och även de två nya låtarna går hem. När de kommer till Bondlåten The Living Daylights, reser de inresta internationella fansen på första raden sig upp och börjar dansa. Det tar sig.

Då är det dags för paus på 25 minuter. Den enda anledningen jag kan komma på till det är dold sjukdom eller att de har procent på ölförsäljningen.

Efter pausen spelas debutplattan i okronolgisk ordning och några av låtarna spelas i demoversioner. Mest lugna låtar, så även om det är bra låtar så dör konserten där.

Det finns vissa bilder jag alltid vill ta när jag fotar konserter. Är det ett band vill jag ha minst en bild där man ser alla medlemmar och när konserten är slut vill jag ha en bild där de lyckligt håller om varandra, så man kan lura sig själv att de är kompisar.

Efter att ha sett dokumentären är det så klart kört med den illusionen, men man kanske kan lura sig själv att de tolererar varandra? Nej, inte ens det.

De står så långt ifrån varandra på scenen att inte ens med vidvinkel får jag in alla i samma bildruta, och även om Morten ler till slut när han vinkar hejdå, känns det som det bara är för att konserten är slut.

GJO med Albin Lee Meldau och Georg Riedel

Göteborg Jazz Orchestra har jag jobbat med länge och fotat konserter och repetitioner. Jag glider in utan att störa och letar efter ljus och vinklar. Det är trångt mellan musiker och notställ och man får titta var man sätter fötterna.

Visst, man skulle naturligtvis kunna stjäla tid från repetionerna och be dom posera hit eller dit, men det förutsätter att man vet vad man vill fånga. Jag kommer in som ett blankt papper och vet inte alls vilka bilder jag ska ta, men så ser man eftermiddagssolen komma in genom ett fönster. Man ser interaktionerna, stuckaturerna i taket, lysrörslamporna. Allt kan bli en del av bilden.

Så jag tog mina bilder, pratade knappt med någon. Sa inte ens till Albin att jag är ett fan av hans mamma eller till Georg Riedel hur mycket jag äskar Jazz på svenska.

Däremot försöker jag verkligen se till så jag fotat alla i bandet, men så blir det ändå inte. Dit ljuset inte når, når inte min inspiration. Dagen efter fotade jag repetitionerna på Storan, nytt ljus, nya vinklar och åter igen satt samma killar i skuggan. Det blev ändå en del bra bilder och så häftigt att fota på scen, utan att åka på en snyting. Ibland tvingas man fota på 30 meters håll, här snackar vi 30 centimeter.

Zara Larsson på Winterviken, Stockholm

Jag fick en förfrågan om jag ville komma till Stockholm och fota en välgörenhetsgala på Winterviken för Hand in Hand som Percy Barnevik grundat. Idén är att man med mikrolån och utbildning inom företagande lyfter kvinnor och med dom hela familjer ur fattigdom. En fantastisk idé och något som verkar funka väldigt bra, vilket många tidigare givare vittnade om.

Här samlades några av de rikaste människorna i Sverige för att äta en god middag, se Zara Larsson dra av några låtar och, skänka pengar eller buda in något av de som skänkts till organisationen. Störst succé (utöver Zara) var när auktionsförrättaren Peder Lamm fick in 250.000 för en middag med David och Anna Kindberg Batra, och som en bonus kastade in Fredrik Reinfeldt som var en av gästerna.

För att kunna leverera bilderna så snabbt som krävdes så köpte jag en laptop. Datorn jag jobbar med annars är på fallrepet och ganska långsam, men laptopen var inte nämnvärt snabbare. Jag tycker också att bilderna blev lite rödare på hudtonerna, än om jag redigerat de på datorn. Men det var väl på tiden att jag blev lite “mobil”, jag har tänkt köpa en sen jag började fota.

Göteborg Jazz Orchestra repeterar

Ännu en radiokonsert med GJO, den här gången med Georg Riedel på länk. Jag fotade repetitionerna och skulle fånga glada ögonblick mellan alla koncentrerade och fokuserade. En utmaning i min smak.