Vi som älskar 90-talet är lite som Way out west, fast man vet vilka grupperna är.
Om du minns 90-talet hade du förmodligen inte småbarn då, för att parafrasera en vanlig sägning om 60-talet. För mig är det mest ett töcken, mycket jobb, små barn och lite sömn.
Alla decennier blir till slut karikatyrer av hur det egentligen var. Nyss nämnda 60-tal kännetecknas t ex av hippies, fast de flesta svenskar som levde då förmodligen mycket sällan såg någon sådan person.
90-talet är nu synonymt med eurodisco, bara magar och tofsar i håret och gärna det, den här musiken har faktiskt överlevt förvånansvärt länge på alla gym och la grunden till DJ-vågen.
Festivalen på Slottsskogsvallen blir utsåld under kvällen och även om alla 13.000 inte är där från start, så väntar inte partyt på någon. Det är full fart direkt och varje band hälsas välkomna av publiken med samma entusiasm som om de vunnit brons i fotbolls-VM.
Tempot är högt som väl är när tjugofem (25!) band ska betas av under kvällens lopp.
