Jag är ju inte så förtjust i att vara framför kameran, men ibland måste man utmana sig själv. Jag har njutit av Coronalivet lite väl mycket, dagarna passerar otroligt fort. Det är morgonblocket, förmiddagsblocket, lunch, eftermiddagsblocket, kvällsblocket och så har en dag till försvunnit. Hur ska man hinna med att träffa folk?

Jag har tidigare umgåtts under mer spontana former, man behöver inte bestämma något. Är det konsert åker man in och fotar och det brukar vara några fotografer där och man får tjöta lite. Är konserten trist kan man åka hem utan att ta hänsyn till om någon vill umgås mer.

Jag postar inte jättemycket på sociala medier och jag började känna att jag måste hantera mitt “personliga varumärke” så inte folk glömmer av mig. Därför: selfietime.

Mitt recept på en bra selfie är solen rakt in i rynkorna, bra ljus är 98%. Titta in i kameran, svårare än det låter. Lätt hänt att man tittar på “knappen”. Sen får man ta flera bilder, det är otroligt vad även små skillnader i vinkel och höjd gör för resultatet. Och redigering så klart, ingen minns hur man egentligen såg ut när man är död. Bilderna blir det som finns kvar. Ge barnbarnen nåt fint att titta på.