Jag var på hundmässan tre dagar av fyra, det är en väldigt rolig mässa att fota. Hundarna är tacksamma motiv, men det är också lätt att trilla i fällan att upprepa sig. I mitt fall extrem vidvinkel eller fisheye. Visst det är en skojig utmaning att få hundarna nyfikna på kameran så man kommer riktigt nära, men det blir ju tjatigt om alla bilder ser likadana ut. Så jag tvingade mig själv att använda olika objektiv varje dag.

Jag har ju en ny nifty fifty så den fick komma till användning och då insåg jag varför jag har lite svårt för den. 50mm är normalobjektivet, det som skildrar världen så som vi ser den med våra ögon och alla gatufotografers favoritobjektiv. Jag gillar ju att skildra världen från nya perspektiv, dvs något vi helst inte sett innan. Där ingår olika brännvidder som en hjälp att åstadkomma detta. Sen är 50mm lite creepy på ett annat sätt. Man är nära, men inte nära nog att bli upptäckt när man fotar. Mer vidvinkel och man måste vara ärlig med sina intentioner; nu tar jag en bild, är det ok? Längre brännvidd och man kan smyga med det utan att behöva konfrontera någon. Intressant tycker jag, och i fortsättningen kommer jag att använda normalobjektivet mer för att utmana mig själv.