På sommaren är ekorrarna inte lika intresserade av mig och nötterna. Instinkten driver dom att syssla med annat gissar jag. 2020 var faktiskt första sommaren jag skulle fota ekorrar, det har inte funnits tid innan. Jag hade inte ens koll på att de tappade de långa håren på öronen under den varma årstiden.

Ofta när jag åkte in satt jag bara och väntade utan att någon kom och hälsade på mig. En gång fick jag syn på en på vägen hem. Den sprang över stigen där jag kom gående och över en bäck. Hallå där! ropade jag. Hej, kom hit!

Till min förvåning så gjorde den det. Jag kände inte igen den, men vi var säkert gamla kompisar. Sen bytte jag nötter mot bilder tills vi tröttnade.

Med facit i hand så blev det inte jättebra bilder den sommaren, den bästa bilden tog jag redan första juni. Å andra sidan väger den upp en hel sommar, kan jag tycka.

Jag har prövat att ge ekorrarna varierad kost. Jordgubbar och tomater t ex, de är inte intresserade. Den här gången skar jag ut bitar av ett äpple. På andra försöket satte vi bilden, och då ville hon ändå inte ha äpplet egentligen. Första biten bar hon iväg en bit och slängde det sen, andra biten tog hon ändå och sen vände hon sig mot mig och poserade innan hon slängde den igen. Ibland har man tur.

Have a heart.
Min kamera set up, fast jag sitter bakom kameran. Det blir för långsamt att köra med wifi.