I samarbete med Exclusive Magazine fick jag åka till Stockholm och fota Fotbollsgalan i Globen i måndags. Det började med röda (blå) mattan och kändisar. Tur att jag hade reportrarna från Exclusive Magazine med mig, jag kan inget om sport och hade följdaktligen ingen aning om vilka som var kända. I ärlighetens namn hade jag bara ett mål och det var att få fota Zlatan. Redan när han gick upp på scenen för att få sitt första pris och jag fick några halvdana bilder från pressläktaren kände jag mig faktiskt ganska nöjd. När det sen blev dags för för Guldbollen kom presschefen och sa att vi kunde följa med ner. Jag uppfattade inte riktigt vad han sa men hängde på de andra. Först stannade vi precis bakom de fem VIP-fotograferna som satt under tv-kamerorna ca 20 meter från scenen. Skitbra tyckte jag och fick några bra bilder på Luis Figo och Zlatan, men det var inte nog, för nu fick vi gå hela vägen fram till scenen och där blev bilderna så klart ännu bättre.
Efter det rusade jag ner till pressrummet där vi skulle få fota Zlatan mot en grå vägg. Fick du träffa Zlatan, frågade en på Instagram, och det vore ju så klart en överdrift att påstå, men nu minns jag att han tog i min axel för att flytta på mig eftersom jag stod i vägen när han skulle in.
När vi fotade de andra vinnarna så hade en av de mer rutinerade fotograferna styrt upp situationen så att vinnaren tittade in i en kamera åt gången, medan vi höll igen med våra blixtar och väntade in vår tur. Så blev det inte med Zlatan utan alla fyrade av sina blixtar non stop. Men han tittade åt mitt håll en sekund och jag hade turen att att ingen annan drog av sin blixt just då. Jag hade en vit vägg på sidan och slog blixten in i den och fick ett ganska skönt ljus, tyckte jag själv. Visst, hade jag haft bara 30 sekunder själv med honom hade jag fått en ännu bättre bild, men under de här omständigheterna var det ett smärre mirakel.
In cooperation with Exclusive Magazine I got the chance to go to Stockholm and shoot Fotbollsgalan at Globen last Monday. It started with the red (blue) carpet and celebrities. I was lucky to have the reporters from Exclusive Magazine with me, I know nothing about sports and I didn’t have a clue about who was famous. In all honesty I had one single goal and that was to get a picture of Zlatan. When he got his first prize and I got some half decent shot from the press gallery, I was actually pleased. When it was time for the most prestigious prize “Guldbollen” the press secretary came and informed us that we could follow him to get a little closer. I couldn’t really hear what he said, but followed. We stopped just behind the five VIP photographers about 20 meters from the stage. I got some great shots of Zlatan and Luis Figo, but that wasn’t enough. We were allowed to walk all the way up to the stage and obviously I got even better photos.
After that I ran down to the press room where we were going to take photos against a grey wall. Did you meet Zlatan, someone asked at Instagram. That would be an exaggeration, but now I remember that he actually touched my shoulder to push me aside as I was standing in his way.
When we shot the other winners, one of the more routined photographers took control by dictating where the person should look to first and everybody waited for their turn so to not ruin someone’s shot with their flash. That did not happen with Zlatan, it was a frenzy, flashes going off non stop. He looked at my camera for a second though and I was lucky to not have any other flashes going of just then. I had a white wall next to me and fired off my flash into that, giving me some rather nice shadows, I thought. Sure, if I had had just 30 seconds on my own I would have had abetter photo still, but under the circumstances it was nothing short of a miracle.
