Det finns gott om bäver där jag bor, då jag har nära till Säveån. Jag betalar till och med strandnära skatt och då det finns gott om människor som verkar hata naturen häromkring, (det dumpas sopor, det eldas kopparledningar och det är allmänt vidrigt på sina ställen), kändes den skatten lite som ett hån tills jag blev fotointresserad.

 

Men nu är det smidigt om man är hemma en kväll att bara smita ner till ån och vänta på den punktliga bävern som kommer simmande 20.30. De fyra gånger jag varit nere har han faktiskt gjort just det. Och jag har dessutom en femte rapport på samma klockslag. Nu är ju det långt ifrån en garanti på bra bilder. Vid 20.30 är ljuset bra, men det blir ju snabbt sämre och det ska tur till att man kommer nära.

 

Men jag har ju tur ibland. Första kvällen stod jag och jobbade hårt med att få plats med bävern i bildrutan och samtidigt sätta skärpan. 840mm handhållet, jag tror inte det hade gått med annan utrustning än spegellöst. När jag tittade upp var bävern bara två meter ifrån mig. Andlöst spännande.

 

Andra kvällen simmade han till slut in i solljuset och sista gången satt han i skuggan i totalt mörker och käka på en gren. Det var knappt jag kunde se honom, men jag stöttade kameran på knäna och ställde in slutartider på 1/20 sekund. Det blev förvånansvärt bra.

 

Men den bästa bilden fick jag inte alls. Jag skulle precis trycka av när en gammal grå bäver simmade förbi och en mås dök ner och hackade honom i huvudet. Bävern dök direkt och jag fick en bild på ett plums! Det är sådant som man får försöka lära sig leva med att man missat.