Nej, sport är inte min grej. Jag gillar att gå nära ett motiv och fota med kort skärpedjup. Försöker jag göra det här är jag hela tiden steget efter, Det är svårt nog ändå eftersom jag inte kan läsa spelet. När jag till slut upplever att det finns en rytm att följa är det en liten aha-upplevelse, men det är mycket väntan. När jag fotar konserter känns det som det finns ett konstant flöde av bilder som är värda att tas. Normalt sett tar jag runt tusen bilder, här kommer jag hem med under hundra bilder från en två timmars session. Jag får en viss förståelse för hur de fotografer resonerar när de tar futtiga 300 bilder på en konsert utan att vara intresserade av artisten eller musiken.
När det gäller andra motiv vet jag mycket väl vilka bilder jag vill ha, här har jag ingen aning, mer än att bollen måste vara med i bilden. Till stora delar har jag gjort tvärtemot vad riktiga sportfotografer gör, dvs istället för att följa spelet har jag valt en trevlig komposition och sen hoppats på att det ska hända något där. Det blir i varje fall roligare ju närmare finalen man kommer, bollduellerna blir längre och bjuder på fler bildchanser.
Sen kan man ju ha åsikter om kvinnornas klädsel, men som någon sa förra gången turneringen var i stan: de är stora nog att ta på sig själva.
No, sports is not my thing. I like to get close and shoot with a short depth of field. If I try that here, I’m constantly one step behind. It’s hard enough as it is since I can’t read the game. When I finally realize that there is a rhythm to follow it’s a bit of an aha experience, but there is still a lot of waiting. When I shoot concerts I feel that there is a constant flow of pictures that need to be taken. Normally I take a thousand pictures, here I come home with less than a hundred pictures from a two hour session. I understand why photographers who don’t care for music can be satisfied with under 300 pictures from a concert.
When it comes to other subjects I know very well what I want, here I have no clue other than that the ball must be somewhere in the picture. I have worked quite opposite from real sports photographers in that instead of following the game, I have chosen I nice frame of composition and hoped the game would come to me. At least it gets more interesting the closer you get to the finals, the duels get longer and gives me more chances for good pictures.
Obviously you can have opinions about the females clothes, but like someone said last time the tour was in town: they are old enough to dress themselves.