Nu har jag pressat mig själv väl hårt det sista och givetvis slår en förkylning ut så fort man tillåter sig att slappna av. Ändå ville jag inte missa den här chansen att få fota en så här stor stjärna. Restriktionerna för att stå i diket är väl hårda, men det är inget fotoförbud, så bilderna blir lika bra eller bättre från publikplats. Tack Kjell, som ropade fram mig. Jag är väldigt obekväm med att ställa mig framför andra, även när det inte kommit så många än, i och med att jag är hyfsat lång. Nu blev det naturligt, och jag insåg inte ens att jag kanske knödde mig.
Jag trodde inte att jag skulle orka stanna länge, men det här höll världsklass. Bra musiker och inte minst bra ljud, behövde inte ens öronproppar.
I have pushed myself well hard lately, and naturally as soon as I allow myself to relax, I catch a cold. Still I didn’t want to miss this chance to shoot a star as big as this. The terms to stand in the pit are quite ridiculous, but since you are allowed to shoot from the audience, I might as well do that. Thanks to Kjell who called on me to come up to the front. I’m not comfortable to stand in front of others, even when it’s quite early, since I’m fairly tall. Now it was natural, and I didn’t even realize that I might have squeezed in.
I didn’t expect I would be able to stay long, but there was no leaving this. Top of the line. Good musicians and excellent sound quality, didn’t even have to use ear plugs.
