Portrait

Porträttfoto under körsbärsblommorna

Tidigare i år var jag med som statist i en reklamfilm, det var nånting med miljö och plaster, men jag har förträngt vad företaget hette. Man kan ana att det var våra skattepengar som betalde den, men i så fall så nådde de inte mig. Jag ställde upp för att hjälpa en ung lovande filmare jag är kompis med.

Min roll i den mån jag syns, var att stå och limma på en ung tjej i en korridor på en nattklubb. Lång historia kort, vi bestämde att fota. Det drog ut på tiden lite och sen blommade körsbärsblommorna.

Varje år de gör det, ångrar jag att jag inte styrt upp något. Som synes bör man starta i god tid.

Jag hade med mig mina Rotolight, de räckte inte riktigt till i det starka ljuset, men å andra sidan drog jag heller inte upp dom till 100%. Det tar emot lite att göra det med sex batterier i varje, och med tar emot menar jag att det inte ens föll mig in.

Jag slängde på en blixt istället, och det funkade bra direkt.

@venus_ingrid_official som min modell kallar sig på Instagram var hela tiden i rörelse, det gillar jag. Vi höll på en dryg timme och hade lite tur med att det inte var alltför mycket folk i rörelse där i Seminarieparken i Göteborg. För övrigt fotade jag den lovande filmaren jag nämnde där när körsbärsblommorna blommade för sju år sen. Cirkeln slöts.

Skivomslag för Claes Pihl

Ibland leder det ena till det andra, det kanske ni varit med om nån gång. Man sitter och fotar kungsfiskare vid Säveån i Jonsered och pratar med en fotograf, som är granne med någon som gjort en platta och behöver bilder till omslaget.

Fotografen heter Jann King Hansen och artisten Claes Pihl. Egentligen var omslagsbilden redan klar och jag skulle ta bilder till insida och baksida. Tanken var vimmelbilder, flugan på väggen känsla. Platsen var Hotell Eggers och Stage Door. Båda med sina egna utmaningar.

Stage Door var trångt, inte så mycket för att det var mycket folk där, men det är litet. Här imponerade jag på mig själv med att få till bilden ändå, eller bilderna, det är två bilder jag slagit ihop.

Hotell Eggers tänkte vi skulle vara halvtomt en lördag i Coronatider, men det var det inte. Vi kunde ta bilderna men längst in i restaurangen dit ljuset utifrån inte nådde. Jag fick förlita mig på mina två lampor/ blixtar och höga ISO.

Claes och killarna i bandet, glömde mig snabbt som det kändes och kopplade av. Vid ett tillfälle ville jag ge några uppmuntrande ord och sa, Vad bra ni är, helt naturliga! Det dödade så klart allt och sen höll jag tyst och fotade.

Skivan heter …och kanske finns det någon där och har inte släppts än, när jag skriver detta. Claes gillade bilderna, t o m så mycket att en av dom blev omslag. Hmm, kände jag. Hade jag vetat att jag skulle få göra ett albumomslag hade jag velat gå all in. Men vem vet vad man får göra i framtiden.

Selfie

By |July 10th, 2021|Categories: Portrait, Uncategorized|Tags: |0 Comments

Jag är ju inte så förtjust i att vara framför kameran, men ibland måste man utmana sig själv. Jag har njutit av Coronalivet lite väl mycket, dagarna passerar otroligt fort. Det är morgonblocket, förmiddagsblocket, lunch, eftermiddagsblocket, kvällsblocket och så har en dag till försvunnit. Hur ska man hinna med att träffa folk?

Jag har tidigare umgåtts under mer spontana former, man behöver inte bestämma något. Är det konsert åker man in och fotar och det brukar vara några fotografer där och man får tjöta lite. Är konserten trist kan man åka hem utan att ta hänsyn till om någon vill umgås mer.

Jag postar inte jättemycket på sociala medier och jag började känna att jag måste hantera mitt “personliga varumärke” så inte folk glömmer av mig. Därför: selfietime.

Mitt recept på en bra selfie är solen rakt in i rynkorna, bra ljus är 98%. Titta in i kameran, svårare än det låter. Lätt hänt att man tittar på “knappen”. Sen får man ta flera bilder, det är otroligt vad även små skillnader i vinkel och höjd gör för resultatet. Och redigering så klart, ingen minns hur man egentligen såg ut när man är död. Bilderna blir det som finns kvar. Ge barnbarnen nåt fint att titta på.

Babyfoto

By |July 5th, 2021|Categories: Portrait|Tags: , |0 Comments

En gång tidigare har jag fotat en nyfödd och här fick jag chansen igen. Man kan tycka, och en del resonerar så, om man kan ta bra bilder på en ekorre kan man väl fota en baby. Jag fick lära mig väldigt mycket nytt för att få till detta.

Vissa poser som man ser ofta på babybilder går bara att ta upp till de är två veckor gamla, t ex. Kan vara bra att veta så man inte råkar bryta nacken på dom, det vill man ju inte. Sen är det en hel vetenskap att redigera hud på en bebis. De här bilderna rör sig i gränslandet mellan foto och målning, då jag har kolorerat nästan allting i vissa bilder. Enormt mycket jobb så klart, men väldigt roligt.