Förra året hörde jag inte Bokmässans locksång, men i år nådde tonerna mig åter. Nu i december när jag skriver detta och precis laddat upp bilderna är det en no brainer, klart jag skulle vara där. Men eftersom den här sortens reportagefoto inte är något jag gör varje dag, kommer blygheten över mig, och jag får ta lite mod till mig innan jag ber om en bild.
Förutsättningarna för att ta en bra bild är ju inte heller de bästa, samtidigt är förväntningarna jag ställer på mig själv skyhöga och det går ju inte ihop någonstans.
Att fota bob hund låg överst på min önskelista, jag väntade tills de betat av kön av de som ville ha signerade böcker, men sen fick jag hela bandet samt omslagskreatör Martin Kann att ställa upp sig och titta in i kameran. Det var mer än jag väntat mig och sen svävade jag på stegen resten av dan.
Kan inte heller påstå att jag väntat mig att få ett porträtt på H.K.H. Prins Carl Philip, men det är ju lite lättare att fota en person, så jag håller bob hund högre.
Jag hade lite tur här och ramlade in precis när föreläsningen med Camilla Läckberg skulle börja. Jag ställde mig i ena gången, men då kom en kameraman och bad mig flytta på mig, då jag stod i vägen där han skulle filma. Visst, sa jag och flyttade mig till andra sidan. Då kom det en sur snubbe och bad mig sätta mig. Jag tänkte ju inte stanna mer än en minut så jag tog mina bilder. Då kom han tillbaka och förklarade att han filmade. Kunde han sagt med en gång, och det insåg han med.
Tänkte bara ta en smygbild, då jag hade kraftig vidvinkel på, men så fick Martina Haag och Parisa Amiri syn på mig och då fick jag gå lite närmare.
I Storytels monter stod jag en stund för att få till linjerna.
Lasse Åberg hade en ny bok ute.
GP’s ordekvilibrist Kristian Wedel pratade Göteborgiana.
Många ville höra Lena Andersson prata.
Jonas Gardell hade en ny bok, nytt skägg och ny civilstatus.
Fick ett porträtt på Vanna Rosenberg från Kvarteret Skatan, hon skriver böcker också.
På den korta listan över de jag ville fota på Bokmässan hade jag Melinda Jacobs. Jag hade inte riktigt koll på vem hon är, jag trodde att hon varit med i Mello (Cornelia Jakobs) och att hon tidigare varit man (Tone Sekelius). Tur att jag nöjde mig med att fråga om jag fick ta en bild.
Allt som allt hade jag väldigt trevligt, jag har nog skrivit det tidigare, jag när en dröm om att få signera böcker på Bokmässan. Kanske en ekorrbok. Jag betalade för Adobe Acrobat så jag kunde starta en pdf fil och börja med layouten.
Det finns författare på mässan som säljer slut på alla böcker de släpat med sig i sina väskor på hjul, men det finns desto fler som står ensamma vid sina signeringsbord, inte sällan förpassade till ett hörn av mässan. Möter man deras blick ser man drömmarna som bytts till en mardröm; skam och ilska i förening.
Så har det nog alltid varit, men folk köper inte fler böcker nu för tiden. Jag pratade med några förläggare där om hur man går till väga, de svarade vänligt och uppmuntrande, men någon månad senare avslutade jag mitt abonnemang på Acrobat utan att ens lyckats klura ut hur man använde programmet
