Om man ska bli riktigt bra fotograf, ska man fokusera på sin nisch, vad det nu månde vara. Och då är bröllopsfotograf eller företagsporträtt det enda det finns pengar att hämta i som frilansare.
Att fota bröllop är inte att glida runt på en räkmacka, det är ganska tungt jobb, faktiskt. För det första har man bara en chans, vilket sätter en del press på en. Det kan bli långa timmar och är man förhållandevis billig som jag är, finns det alltid en risk att man får kunder som inte riktigt vet vad de kan förvänta sig. Lite som det är för mig, då jag inte fotat så många bröllop.
Porträtt tycker jag är jätteroligt, men samtidigt är det svårt på så många sätt. Framförallt tycker jag själv att jag blir bättre på det hela tiden, så när jag tittar tillbaka på gamla bilder blir det en fysisk reaktion av obehag. Släppte jag ifrån mig det här, tänker jag. Och då är det kändisporträtten jag pratar om. En del har hört av sig och sagt att min snabbt tagna bild är den bästa som tagits av dom, (Sven Melander, Kay Pollak, Anna Mannheimer bla). Men det finns också en stackars sångerska som ringde för några år sen och bad mig ta bort bilder från gamla bloggen som hamnade överst när man googlade hennes namn. Jag tog så klart ner dom, men de är cachade och ligger trots det fortfarande kvar när man söker.
Företagsporträtt är en dimension till. Inte bara ska jag bli nöjd, det är kanske 10-20 människor som är mer eller mindre kameravana och mer eller mindre positivt inställda till min redigering.
Jag såg en diskussion på ett fotografforum. Kunden ville att porträtten skulle snyggredigeras. Fotografen vägrade, faktiskt hade nästan alla fotografer i tråden samma njugga inställning. det var bara jag och en till som gjorde det. Jag gör alltid det, och om kunden tycker det är för mycket så minskar jag på det.
Att dom inte ville göra det, tror jag beror på att det är svårt, väldigt svårt. Alla vet hur det ser ut när det blir för mycket och man vill inte ha för lite heller. Det är en knepig avvägning. Jag har haft en kund som skällde ut mig efter noter för att det var för mycket. Det dom ville ha i slutändan var noll redigering, så man kan förstå reaktionen.
Blickpunkten fick jag ta porträtt, butiks- och produktbilder för 2019. De blev nöjda.
