I höstas fotade jag en kille på ett kafé för att ljuset föll så snyggt på honom och hans bok där han satt och läste. Han hette Milenko och skulle arrangera en tango tillställning. Kunde jag fota den, undrade han. Jo så klart, det ville jag. Dans är så härligt eftersom det finns mycket känslor i det och ett inslag av kaos som jag är så förtjust i. Man vet inte hur det ska bli och just därför är det ännu roligare när man får till det.
Att fota inne på Casino Cosmopol är det däremot inte alla som får. Det är en rigorös säkerhetskontroll och man får egentligen inte ens fota gästerna och absolut inte spelen, och det är väl rimligt. Jag tar mycket bilder och för att vaska fram dessa tog jag över tusen bilder. Alla dessa var jag tvungen att visa vakterna innan jag fick gå hem.
Här har jag gjort så att jag letat upp ett utsnitt där det fanns lite ljus att jobba med och sen väntat på att några ska dansa in i bilden. Det blev höga ISO och lite väl långa slutartider trots ljusstarka gluggar, men väldigt kul.
Last autumn I took a photo of a guy at a coffee shop because the light fell so right on him and his book. The guy turned out be called Milenko and was about to organize a tango evening. Would I be interested in photographing it, he wondered. I sure would. Dance is special, there’s a lot of feelings to capture and there’s an element of chaos that I like. You can’t plan it and that makes it so much more fun when you get it right.
To take pictures inside a casino is not for everyone. The security is rigorous and you are really not allowed to take pictures of the guests and especially not the games, and that’s reasonable. I take a lot of pictures, to get these I had to take more than a thousand pictures and I had to show them all to the guards before leaving.
My modus operandi was to find a nice frame with some good light and then wait for people to dance into my picture. ISO had to be high and shutter times a little to slow despite fast glass, but it was a lot of fun.
