jonsered

Musikvideo för Claes Pihl

By |July 11th, 2021|Categories: Video|Tags: , , |0 Comments

Det ena leder till det andra, skrev jag tidigare. Claes hade en stark idé till en musikvideo för en av låtarna på nya skivan och jag fick erbjudandet att filma.

Det är ju en väldig lyx att bara behöva vara en kugge i ett maskineri, om än en viktig kugge. Man kommer till ett dukat bord. Det är mycket ändå att tänka på och inte minst måste jag kompensera för allt det som jag inte har, jämfört med en stor produktion. Jag har varit delaktig i många stora produktioner som statist, så jag ser ju skillnaden. Jag har två små lampor och mina kameror, men det gör ju också att det här blir genomförbart för väldigt lite pengar.

Innan jag började fota var film mitt huvudintresse och jag har klippt massor med musikvideos, där jag parat svenska 60-tals klassiker med gamla filmer från samma tid. Den med flest visningar klockar in på 23 miljoner!

Då kan man ju tycka att det är på tiden att jag fick chansen att göra en riktig video. Första inspelningsdagen var i Floda på café TCB. Uppkallat efter Elvis kompband och en av musikerna på den här låten är Jerry Scheff som spelade i TCB med Elvis. Tyvärr kunde han inte vara med i videon, men som en hyllning ville Claes ha en nostalgisk känsla.

Cafét gav en härlig miljö och efter en första tagning med rökmaskin och lite mycket ljus från mina små lampor, hittade jag rätt balans. Vi hade bara en dryg timme på oss, cafét var öppet bara för vår skull. Men jag filmade med flera kameror samtidigt och så improviserade vi fram lite extra.

När man är så många kreativa själar samlade så är det svårt att veta vem som kommer på vad. Jag fick fråga sen; var det min idé med den här bildlösningen, om en särskilt lyckad tagning. Men den blev ju inte lyckad bara för mitt val av objektiv, ljussättning och utsnitt. Det blev lyckat för att våra skådespelare var så charmiga, att låten lyfte just där och caféet var så mysigt.

Vi hade kunnat få ihop en video bara på det materialet, men vi lyfte det ännu högre. En bröllopsscen utanför Jonsereds kyrka, sen en kväll där vi filmade en Cadillac Eldorado där jag stod i takluckan på en annan bil. Alla tagningar där var improviserade får man väl säga och blev väldigt fina.

Innan vi var klara så vart det 25 versioner av videon och spännande att följa hur man uppfattade låten i takt med att videon blev bättre och bättre. Introt var inte hundra, en känsla av att man fick vänta på att låten började. Både jag och Claes gillade visserligen hur det såg ut, men vi ville gripa tag i tittaren från början.

En inspelningskväll till fick det bli, där vi framförallt skapade lite movie magic genom att låta mopedverkstan i Jonsered få agera utsida till cafét i Floda. Ägaren var också vänlig nog att flytta en gammal Opel så den kom med i bild. Om det är någon som sett mina musikvideos så vet ni att jag alltid prioriterar gamla bilar och bensinmackar.

Från albumet …och kanske finns det någon där Vinyl, CD och streaming augusti 2021 När kärleken dör Skriven av Claes Pihl

Claes Pihl – sång och gitarr Henrik Cederblom – gitarr Thomas Jansson – piano Björn Fryklund – trummor Jerry Scheff – bas Marianne Holmboe – kör Producerad, inspelad och mixad av Henrik Cederblom/ Studio Epidemin

Foto och klippning Johnny Kääpä/ Fotoscenen

Skådespelare Klara Ekström och Samuel Karlsson

Grafisk formgivning Hans Fahlberg

Tack till TCB House of Music Pierre och Rinna för bilen, Moppehörnan, Jonsereds kyrka, Grannar och vänner.

Anna Mannheimers trädgård i Jonsered 2019

By |May 27th, 2021|Categories: Portrait|Tags: , , |0 Comments

När Anna Mannheimer fick en spårvagn uppkallad efter sig, var min plan att fota henne, men då var hon på semester. Nu skulle hon inviga sin kolonilott i Jonsereds trädgårdar, så jag fick min andra chans. Många som ryckte i henne, bl a lokalpressen, så jag nöjde mig som vanligt med en halv minut. Efter jag postat den på insta hörde Anna av sig. Bästa bilden någon tagit sa hon och köpte den.

Jonsered

By |May 11th, 2021|Categories: Nature|Tags: , , |0 Comments

Strax utanför Göteborg ligger en liten mysig bruksort längs Säveån, uppbygd runt en fabrik som började tillverka segelduk på 1830-talet. Man åker förbi, inte igenom, vilket gör det ännu mysigare. Det som lockar mig dit är loppisen, kungsfiskarna och ett tag spelade dom in Vår tid är nu där, där jag var en av bartendrarna i säsong tre.

Hösten 2018 gästades Jonsered av en sparvuggla som drog till sig fotografer från hela Europa. Vid kyrkan finns också en liten bäck som forsar efter lite regn. Jag passade på och tog en bild på den med.

Utflykter till Säveån i Jonsered

By |September 11th, 2018|Categories: Nature|Tags: , , |0 Comments

Ibland säger jag att det som driver mig är samlandet, att jag samlar på bilder, men jag undrar om det stämmer egentligen. Eller så har min samlarmani gått över lite med åren. Det känns mer som det är nyfikenhet som driver mig nu. Förra året tog jag en tur till Jonsered och satte mig och väntade på Kungsfiskaren. Efter en halvtimme kom dom och satte sig på favoritpinnen och parade sig med varandra, medan tre kameror (varav en var min) smattrade frenetiskt. Sen åkte jag hem och var nöjd med det.

I år har jag ju ytterligare några mm teleobjektiv, och eftersom Säveån gör att man inte kan komma närmare, så är de där mm viktiga. Dessutom har vattennivån varit extra låg, då kommer man lite närmare ändå.

Jag följer flera av de fotografer jag träffat där och har studerat deras bilder, och jag har studerat mina bilder. Riktigt bra blir det inte oavsett kamera. Man är för långt ifrån helt enkelt. Men ingen har ju fotat med 1200 mm, så jag åkte iväg ett antal förmiddagar och satt där ensam eller med trevligt sällskap, men oavsett så gick de där timmarna otroligt fort. Jag hörde kungsfiskaren och jag såg den snabbt flyga förbi, men till favoritpinnen kom den aldrig. Istället fotade jag trollsländor, knipor, nötkråkor och storskrakar och t o m en bäver som kom simmande 10.30 på förmiddagen! Då blev jag så till mig så jag tog ett ofrivilligt dopp i Säveån, det blev till att åka hem med blöta gummiskor.

Men sista dagen som jag hade kunnat åka dit på ett par veckor, kom till slut kungen och satte sig på den förutbestämda pinnen. Jag satt på en sten med stativ för ovanlighetens skull. Och den kom en andra gång. Jag var på ett strålande humör, men det började bli dags att åka hem. Så var det fem minuter kvar tills jag var tvungen att gå. Jag ställer mig upp, tänkte jag och står så nära vattnet det går utan att ramla i igen.

Då kommer den en tredje gång, fast nu satte den sig på en pinne som var ännu närmare. Så jag fotar den med 1200mm handhållet, 1/400sek, f8 och ISO4000. Lite synd att det var så mulet att jag var tvungen att ha så högt ISO, men då har jag anledning att åka tillbaka. Bilden här är beskuren motsvarande 3x och riktigt bra är den inte, men vad kul ändå.