Safari i Sydafrika

I samband med att fotointresset vuxit fram har också drömmar om långväga resor vuxit sig starka. Island står högt på min lista, Västindien hade varit trevligt, Indien med för den delen.

 

Sydafrika, eller Afrika överhuvudtaget däremot. Visst ville jag dit, men vågar man, orkar man? Vi hittade en resa som var lagom lång, nio dagar inklusive två resdagar. Väldigt billig, vi betalade 18.000:- för mat, boende, resa och fyra utflykter. Men det kommer väl till avgifter resonerade vi. Dricks som man betalar på plats och utflykter om man vill och orkar uppleva mer, men det var allt. Det går att få den här resan för 15.000:- t o m, så mitt betyg blir väldigt prisvärd.

 

Resan är lång, vi flög från Göteborg till Istanbul och sen byte till Johannesburg. Där blev vi hämtade i två minibussar, jag är lite för lång för långresor, så jag hade inte haft det allt för bekvämt på planet, ändå ville jag inte sova i bussen utan kämpade med att hålla mig vaken för att inte missa något av landskapen och människorna vi passerade.

 

När vi närmade oss slutdestinationen Sebatana Rhino Lodge, var vi i ett område där det knappt fanns några städer utan bara reservat i olika storlekar. Där vi bodde fanns det varken lejon, bufflar, elefanter eller noshörningar, det var för litet för det. Men leopard hade tagit sig in på området och vi kunde se tassavtrycken en dag när vi var ute med jeepen.

 

I början av veckan blev alla i jeepen hellyckliga när vi fick se en apa eller en gnu, men i slutet av veckan krävdes det mer för att aktivera oss. Upplägget på resan var medvetet eller omedvetet sådant att vi ständigt blev hänförda av något nytt. Man kanske trodde att man sett allt, och så blev vi körda nånstans där vi återigen blev överraskade. En lunch med utsikt över ett vattenhål och skog så långt man kunde se. En krokodil som låg och gassade i solen, som ingen trodde var riktig, den såg mest ut som den var gjord av cement. En av oss vågade sig fram till den, och då fick den fart ner i vattnet. Jag är glad att det inte var jag som gick fram, jag hade vita brallor på mig. 😀

 

Den enda utflykten som var lite halvdan var kvällsutflykten, dels regnade den bort och dels kallades den för fotosafari. Jag hade missförstått och trodde vi skulle åka nånstans och fota, där man i så fall fått ställa upp ett stativ för att hinna samla in tillräckligt med ljus, men tanken var att vi skulle åka runt och lysa in bland träden med en kraftig strålkastare. Jag har svårt att tänka mig att någon fått bra bilder på ett sådant upplägg.

 

Vi fick inte se alla i Big Five, inga bufflar och ingen leopard. Leoparden kan man förstå då det är ett nattdjur, men bufflarna begriper jag inte, de borde vara lätta att hitta, tycker man. Men enligt vår guide var det ovanligt. Nu var det inget jag brydde mig om, jag var mest intresserad av The small five. Ekorrar hittade jag redan första dan på grannlodgen, som låg på promenadavstånd. Där fanns det fåglar att fota i träden och vid restaurangen ett matningsställe med apor och antiloper, väldigt mysigt.

 

En kväll var det dans och mat vi åt med händerna, då passade jag på att experimentera med långa slutartider och blixt, samma kväll var det stjärnklart och jag fotade också natthimlen. Första gången jag sett vintergatan på 30 år. De bilderna måste man se på en stor skärm för att se alla stjärnor. Jag körde på 60 sekunder och lyste lite med mobilens ficklampa på träden. Genom en mjukvaruuppdatering hade min fisheye blivit en vidvinkel på ca 10mm, dock funkade det inte riktigt när bilden hamnade i datorn, då var det en fisheye bild igen. Men jag föredrar faktiskt att räta ut bilden själv. Bra kombo att kunna komponera bilden utan fisheye effekt och sen få till det precis som man vill.

 

Genom ett hårdvaruinköp hade jag också fått ett teleobjektiv på 1200mm, det ska jag berätta mer om i ett separat inlägg. Vi upptäckte en elefanthanne som gick på ett berg långt borta, min assistent tog en bild med 200mm och jag tog en med 1200mm. Min är lite beskuren, men visst är det skillnad!

 

Fantastisk mat, fantastiska människor, både medresenärer och personal. Ett minne för livet, helt klart!

 

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Captcha loading...

Scroll to Top