Alla artister hinner inte komma ut efter showen, vi är tre-fyra stycken som vill ta bilder. Den som går ut först brukar inte få de bästa bilderna. Tre bilder på 30 sekunder, då hinner ingen bli varm i kläderna och slappna av. När man ser vad de andra gör och hur artisten agerar framför kameran får man också idéer om vad man själv kan göra. Ljuset är också helt annorlunda beroende när det sker på sommaren. Efter sista avsnittet är det helt mörkt, inte helt optimalt med bara en blixt.
Så jag ser fram emot porträtten och älskar just den biten. Jag är bara nöjd om jag gör det omöjliga och tar en bild som konkurrerar med den bästa bild som tagits av artisten innan (där dom förmodligen haft flera timmar på sig). Det är en krafturladdning. Man lyckas ju nästan aldrig av uppenbara skäl, så när jag väl sitter här vid datorn och ska redigera bilden, så ska jag inte trolla fram ett mirakel. Jag ska bekräfta mitt misslyckande. Om jag inte hittar nyckeln, det där tricket som gör bilden lite annorlunda.
Ta bilderna på Lena Philipsson t ex. Sista showen så svårt att få till bra blixtljus, men Lena levererade tre bra bilder, hur kommer jag runt ljuset? Den röda bilden gjorde jag direkt efter, ett och ett halvt år senare den andra. Det får ta den tid det tar. Jag insåg nu att jag fortfarande har flera bilder kvar att redigera.
