Att ta sig upp på Utbyberget är en utmaning som lockar bergsklättrare från hela världen. Som väl är finns det stigar och trappor för oss som inte är lika vältränade, men det är jobbigt ändå och jag är sällan sugen. Det säger något om hur fotointresset tvingar en att göra saker man gärna slipper när man tänker på hur många gånger jag klättrat upp bara för att se hur det ser ut när solen går ner eller upp eller när månen är full.

Precis innan jag kom upp var hela Utby (där jag bor) insvept i dimma, men här hade det börjat lätta. Jag gillar att man ser lite hus igenom dimman. Framför allt är jag glad att jag gjort det, så jag slipper göra det igen.