Andy Warhol sa en gång att alla kommer att vara kändisar i femton minuter i framtiden. Jag började känna att jag fått vänta lite väl länge på mina femton minuter, så därför spelade jag in filmen jag skrev om i förra inlägget, min Presentationsvideo. Medan jag höll på att klippa den, ringde GP. De hade uppmärksammat att jag fotade ekorrar och att jag hade många följare.

Det blev en intervju, inga konstigheter och inga tuffa frågor, så klart. Jag tror inte att man kan påstå att den här bloggen är särskilt personlig eller utlämnande. Det främsta skälet är så klart att för min generation är det svårt att föreställa sig att någon är intresserad. Jag kan inte ens föreställa mig att någon läser detta.

När Abba-killarna blev intervjuade i samband med albumsläppet fick de frågan om det fanns någon film om inspelningen. Nej, svarade Benny, eller jo det fanns ju privata filmer. Sånt de filmat själva. När dom åt frukost och så, men det vill väl ingen se. Jo!, svarade programledaren. Och så kanske det är. Fast jag är ju inte Björn eller Benny.

Så det var ju med viss fasa jag släppte ifrån mig filmen och ytterligare nervositet, som jag väntade in GP’s artikel. Men jag oroade mig så klart i onödan, det blev ett väldigt fint gensvar och några dagar senare hörde även GT/ Expressen av sig och jag fick göra en intervju till. Den artikeln gick även till tryck i GT.

Det verkar ju som att det blev intressant vad jag sysslade med först när jag själv började synas lite i de filmer jag gjorde där jag matade min kompis Halvöra. Jag får väl skaffa en selfiepinne.

Den som är uppmärksam noterar att i GP artikeln hade jag över 17.000 följare medan GT säger 18.000, det blev 19.000 tack vare artiklarna. Det är jag nöjd med då mitt mål är att ha 10.000, alltså har jag nu god marginal.