https://www.boredpanda.com/my-forrest-studio-squirrel-models-johnny-kaapa/
Förra året efter jag sammanfattat mitt ekorrår var jag ganska besviken. Mitt fokus hade ju legat på ekorrarna och ändå hade jag inte utvecklats. Numer besöker jag inte ekorrarna bara för att prestera, utan det är oftast ett välkommet möte med naturen. Jag blir inte stressad om jag vänder hem tomhänt, inte ens på sommaren, eftersom arkivet blir alltmer välfyllt. (Sommararkivet är dock tunnast.)
Senare insåg jag att det magra resultatet på fotofronten berodde på att jag lagt en hel del tid på att experimentera med film och detta att göra reels. Man kan strunta i att göra reels, men ska man nå ut på sociala medier, så gör man sig en otjänst.
Men det väckte en revanschlusta i mig och jag började bli mer närvarande i fotandet. Med risk för att låta enormt pretentiös nu, anser jag att jag försöker göra något som ingen annan gjort. Det finns inget nytt under solen, jag hade aldrig kunnat föreställa mig när jag började fota att jag skulle ta en enda bild som inte någon annan tagit innan. Men jag gör väl ändå det, med mina ekorrbilder?
Jag följer mängder med ekorrkonton och man kan göra mycket inom detta, men innan jag började med min grej, såg jag ingen som tagit bilderna som jag gör det och jag har fortfarande inte sett någon annan som tagit det hela vägen.
Min grej då är att ta bilderna som om jag hade haft en människa i naturen med mig. Ljussätta, använda bakgrunden och fånga en känsla från min modell.
I och med att jag inte sett någon annan göra det, har jag fått pröva mig fram. Jag vet ju inte vart jag är på väg. En dag förra hösten, tog jag med mig löv och t o m några röda äpplen jag samlat på vägen. Jag lade ut dom så det blev en scen och såg till att ha en passande bakgrund. När Halvöra kom minns jag fortfarande hennes förvånade min, hur hon stannade i steget när hon kom springande emot mig. Djur ser ju så klart direkt när något i deras hem, naturen inte är sig likt.
Jag var så nöjd med mig själv den dagen. Nu hade jag nått fram, tagit kontroll över hela bilden. Dagen därpå vände jag på kameran och tog bilderna på högkant. Boom! Plötsligt kom jag ännu närmare, fick ännu mer närkontakt, fyllde bilden ännu mer och fick ett annat, trevligare perspektiv på själva ekorren. Jag berättar mer om det här: http://fotoscenen.se/ekorrar-pa-hojden-och-tvaren/
Bilden ovan var ett annat sånt boom moment. Jag hade inte planerat detta, men denna ekorren var lite försiktig och satte sig en bit, bara några centimeter bakom den yta jag förberett, och så hamnade blommor bredvid och framför henne istället för att fungera som en backdrop, och det funkade det med.
