I våras fick alla med en kamera norrskensdille. För mig har det alltid varit en dröm att få se norrsken. Kanske hellre det som spelar i sjok över himlen än det som mest färgar horisonten då, men många som åkte ut bort från stadens ljus fick riktigt fina bilder.
Jag har valt att leva utan bil och då får man finna sig i att man inte kan göra allt, med åldern har jag också blivit försiktigare. Inte lika sugen på att stå ensam i stan med dyr utrustning bland tveksamt klientel.
Men så var det en kompis som ville ha sällskap, och i våras hade jag fortfarande bra bussförbindelser, så varför inte?
När man tittar efter norrskenet, är nummer ett att leta i rätt riktning. faktiskt inte alla som tänker på det, även jag fick tänka efter. Norröver, så klart.
Förutsättningarna var dessutom fantastiska, ett stort utbrott från solen eller vad man ska säga, men också ett dis som täckte allt.
Hade jag varit lat och stannat hemma, så hade jag fortfarande grämt mig, för jag fick se fina norrskensbilder, tagna precis på samma ställe som vi var. Och mina bilder har ju också ett grönt dis, hur gick det till? För grejen var ju att hur vi än spanade så såg vi inte minsta lilla gröna ljus på himlen, hur känsliga våra ögon än var för detta.
När man fotar i RAW, (till skillnad från JPG), kan man göra det mesta med bilden sen. Kalla mig skeptisk, men jag tror det är sällsynt med norrsken mitt i stan. På bilden nedan kan du se hur det såg ut egentligen.
