Jag lovade att jag skulle skriva ett ingående test på det här, och det visade sig vara ett effektivt sätt att inte blogga på ett par månader. Det kanske var lika bra för det har tagit ett tag att komma underfund med vad jag tycker, men låt mig börja från början.
Sen tidigare har jag Olympus OMD EM1 mkII och teleobjektivet 300mm f4 som med cropfaktorn motsvarar 600mm, med Olympus teleconverter 1,4 blir det motsvarande 840mm f5,6. Den här kombon är fantastisk, lätt (mindre än 1 1/2 kg), stabiliserad både i hus och objektiv som jobbar ihop och skarp o fin.
Så släppte Panasonic en teleconverter 2.0 (DMW-TC20E) för att matcha deras fina 200mm. Företaget Panasonic fyller 100 år i år och en dag i våras så firades detta med att erbjuda 30% i rabatt på allt i webbshoppen. Det låter roligare än det faktiskt var för det var ganska tomt där, men de hade teleconverten. 30% är ju en riktigt bra rabatt på en sprillans ny produkt. Men i och med att den var så ny, fanns det inte många tester ute på nätet och ingen av dom som fanns hade testat den med Olympusgluggen. Jag är ju lite knäpp, så jag chansade till slut och beställde den ändå. Om den inte hade passat fanns det en chans att jag spräckt det innersta glaset i 300:an. Det var rätt nervöst att skruva ihop det här första gången. Men det passade!
Allting funkar faktiskt, autofokus och det hela, det enda som inte hänger med är att det står 300mm och f4 i displayen, när det borde stå 600mm och f8. Det funkar också alldeles utmärkt att fota handhållet med den här kombon, i princip alla bilder jag tar är handhållna. Det ger en frihet som hämmas av ett stativ. Sen blir det såklart fler misslyckade bilder. Skakningar blir tydligare givetvis och det blir svårare att sikta. Första månaderna var jag väldigt känslig för detta och dömde gärna ut bildkvalitén, men till slut insåg jag att det inte är så stor skillnad mellan 1200mm och 840mm, det blir inte alltid perfekt där heller.
När allt funkar blir resultatet ganska fräckt.
