Jag var beredd att ge upp ekorrfotandet, började känna att jag kanske tagit alla bilder jag vill ta. Men så kom jag på att jag kunde ta med studiolamporna igen. Inte för närbilder den här gången, utan när jag fotar med motsvarande 150mm, och när jag provat det blev jag nyfiken på vad som händer …
Innan covid hann jag inte fota ekorrar under somrarna, nu när jag hinner vill jag knappt. Man kan tro att jag har ett fantastiskt tålamod, men så är det inte. När jag suttit och väntat på ekorrarna i fyra timmar och ingen dyker upp, är jag mest irriterad, en bortslösad dag. Det är säkert nyttigt …
Under stocken där jag satt och väntade på ekorrarna bodde en sork. Kanske hade den vant sig vid mina ben, för det är sällan jag får vara så nära och fota, även om bilderna är tagna med teleobjektiv. Det blev en liten historia med ett lyckligt slut av bilderna.
När ekorrarna är kamerablyga kan man ju alltid fota en fågel, och även om jag inte har något större fågelintresse, så är det kul att fota fåglar man inte fotat innan. Kungsfågeln, Sveriges minsta fågel har jag bara sett högt uppe i barrträd innan, här kom den och satte sig bredvid mig. Tofsmesen var också …
En tysk fälthare kom på besök i trädgården, och jag kunde fota med långt tele så länge knäna orkade.
Ja, det här kanske låter lite fånigt, men jag och min ekorrkompis Halvöra gjorde slut. Om en relation ska fungera måste båda parter känna att de får ut något av relationen och jag började känna mig utnyttjad. Många ekorrar jag fotat är både trevliga och förstående inför mina behov. Jag vill ha bilder, de vill …
Det finns en sida på nätet och Facebook som heter Bored Panda. Vem som helst kan posta där, men innan det blir publicerat passerar det en redaktör. Jag slängde upp mina 30 bästa ekorrbilder med en presentationstext. Efter någon dags väntan kom inlägget upp. Redaktören vill säkert väl och fixade till texten lite, efter ett …
Jag stod på busshållplatsen och skulle in till ekorrarna, ganska trött efter en intensiv sommar. Fotointresset kan inte hålla i hela livet tänkte jag, för det tempo jag haft i flera år var ohållbart. Kroppen längtade efter vila, som den alltid gör, men den där rösten som alltid är så nyfiken på hur bilden blir …
