När det kommer en ny produkt som många pratar om är det naturligt att vara skeptisk. Hur många gånger har man inte köpt något som sen bara står och tar plats. Slushiemaskin någon? Dessutom är det trist att lära sig hur saker fungerar, man vill bara börja använda grejerna och ibland är tröskeln så hög att jag låter bli.
Jag skrev tidigare i år om Apple Music och hur jag litade på tjänsten så pass att jag numera inte kollar vad det är för låtar i spellistorna, utan är beredd att chansa på att det passar mig. Lite så har jag börjat känna för allt Apple hittar på. Om det gör mig till en fanboy, fine, men jag känner mig inte sådan.
Jag har suttit och harvat med PC i större delen av livet, innan jag bytte till Mac för två år sen, och jag hade obegripliga Ericsson och Nokia mobiler tills jag köpte en iPhone 3GS 2009. Jag är långt ifrån någon iPhone expert och jag har inte laddat ner en massa appar, men jag kan använda mobilen till det jag vill använda den till. Samma är det med datorn, jag har aldrig gått en datakurs i mitt liv, när jag gick i skolan fanns de knappt. Vi hade en ABC80 som vi fick mata in kod i och det har inte hjälpt mig mycket i livet. Men på macen gör jag det jag vill, på PCn kunde jag visserligen göra mer, men bara efter att ha ägnat timmar åt att komma förbi de hinder där macen säger stopp, gör om gör rätt.
Det där förtroendet Apple har fått av mig har lett till en del inköp den här hösten och jag tänkte berätta om mina erfarenheter här.
Först och främst var det hög tid att byta ut min fem år gamla iPhone 4. Den levde verkligen på lånad tid. Kort batteritid och så seg att det inte var kul att använda den längre. Jag var modig och gick direkt på den stora 6S+. Lite orolig så klart att den skulle vara för stor, men om det fanns en övergångsperiod måste den varit väldigt kort.
När man blir gammal och synen fallerar är den stora skärmen välkommen och att den är betydligt snabbare gör att jag använder den mycket mer än den förra. Kameran är ett jättelyft naturligtvis, men det jag uppskattar mest är batteriet. Det som tidigare hade dragit ur batteriet helt, dvs typ två samtal, tar mig inte ens under 90% längre. För någon som pratar non stop i luren hela dagarna är det säkert fortfarande ett problem, men för mig är det inget jag reflekterar över längre.
När man då har den nya mobilen så vill man så klart ha klockan också. Det första folk frågar mig om den är hur länge batteriet räcker. Jag har aldrig varit under 50% när jag lägger mig vilket innebär att jag kan åka bort över natten utan att ta med laddaren. Det kan verka lite dubbelt att oroa sig över om batteriet ska räcka samtidigt som man undrar om man ens behöver produkten, men när man väl haft den ett par dagar så är frågan helt berättigad, den blir snabbt oumbärlig.
Det första man noterar är att det är smidigt att ha en klocka på armen, jag har inte haft det på ett decennium. Nästa är att snabbt svara på sms. Man kan välja att prata in ett meddelande som snabbt omvandlas till text, som man kan skicka som en ljudfil om man inte varit tillräckligt tydlig. Det har hänt mig en gång när min Göteborgska tog över. Detta funkar säkert på mobilen också, men jag har aldrig använt det där, på klockan var det helt naturligt.
Alla appar jag redan hade som var anpassade till Apple Watch laddades in automatiskt när jag startade, men jag har inte använt någon mer än någon enstaka gång, istället är det trix man snappar upp som att hålla in kronan och säga “timer tio minuter” när man kokar makaroner.
Fast det där räcker så klart inte långt. Det som gör att jag tar på mig klockan så fort jag vaknar är hälsoappen. Varje dag har man tre cirklar att fylla. Man ska bränna ett visst antal kalorier, man ska motionera ett visst antal minuter och man ska stå upp en gång i timmen under tolv timmar. Det tog ett par dagar, men sen blev det där plötsligt väldigt viktigt, även för någon som mig som är dålig på det där.
Mitt gymkort avslutade jag för flera år sen och jag vet att jag måste komma ut och få luft varje dag för att må bra. Jag har vetat det länge, men det har inte hjälpt. När jag läste om folk som ställde sig upp på kommando för att klockan sa åt dom att göra det skrattade jag lite. Har folk ingen egen vilja? Nu flyger jag upp vad jag än håller på med, dessutom gör jag knäböjningar och viftar lite på armarna för att inte missa en timme.
Blir det fel i ens planering och den där motionen uteblir får jag stå och springa på plats framför TVn för att få ihop kalorier och minuter. Det är ju inte bara för klockans skull jag gör det, det är ju framförallt för min skull. Men klockan har definitivt fått mig att tänka i nya banor runt det här. Jag vill påstå att den har förändrat mitt liv till det bättre. Alla är nog inte i lika skriande behov av den här pushen som jag var, men om man har ett träningsintresse tror jag man har än mer nytta av statistiken. Jag vill bara fylla cirklarna, man ska öka målen efterhand, men ja, hmm, vi får se. För mig är det stort nog att faktiskt ha kommit igång med detta.
Ett annat behov jag haft ett tag är möjligheten att redigera bilder snabbt när jag är hemifrån ett längre tag. Jag har sällan en deadline, men är man ute och reser kan det vara trevligt att få upp bilder på nätet innan de blir inaktuella.
Bärbara datorer har jag så lite erfarenhet av att allt känns bakvänt, så jag bestämde mig för att testa nya iPad Pro. Nu har jag haft den en månad och behovet har inte dykt upp än, så om det där funkar bra eller dåligt får jag berätta en annan gång.
Jag har innan en iPad 2 som numera står i köket på en 2-kanalig stereodocka och är min primära musikanläggning pga hur enkel och snabb den är, jämfört med stereon i vardagsrummet. Jag har också en iPad Air 2, men så fort jag packat upp den betydligt större Pro varianten, blev den min primära padda. Det är betydligt smidigare att göra det mesta på en större skärm. Inte minst att läsa tidningar, som jag hade tröttnat på lite innan, men nu börjat med igen. Surfa är naturligtvis smidigare, men även skriva. Den här texten skriver jag på paddan. Det var lite oväntat, jag trodde den skulle vara stor och bökig.
När jag nu ändå var igång så slog jag till på en Apple TV 4 också. Jag har haft mediaspelare i minst tio år, den senaste är en Boxee som jag är halvnöjd med. Den funkar för det mesta, men kan ta flera minuter att få igång och är inte helt enkel att begripa alla gånger. Den tillverkas inte längre och får därför inga uppdateringar.
Jag har testat att strömma film från olika datorer till min Apple tv, det funkar lika dåligt som till Boxee. Det beror antagligen på mitt wi-fi. Jag kommer att få fiber vad det lider, kanske blir det bättre då.
Det finns massor med appar och spel man kan testa, men det jag gjort hittills är att kolla på SVT-play och youtube och det funkar strålande. Det går nog på Boxee också, men jag testade det bara en gång och aldrig igen, för krångligt för mig. Det jag gjort mest hittills är att se på Öppna arkivet och gamla avsnitt av På spåret. Där finns ingen app, utan jag måste öppna en webbsida på paddan och skicka den till Apple TVn. Sidan måste vara uppe och skärmen tänd, (men man kan dra ner skärmstyrkan till minimum) medan man tittar. Det här funkar precis lika bra till Boxee, skillnaden nu är att jag har en annan padda att surfa på medan jag tittar. Hade inte funkat annars. Smiley wink
Apple TVn är kanske inte en nödvändig produkt, men den är såpass billig och liten att den förtjänar en plats i mitt hem. Dessutom har den alla möjligheter att växa. Det finns säkert användningsområden jag inte har en aning om. Än
Sorry, no english this time. Way to much text, you have to use Google translate. In short I write about my experience with the iPhone 6S+, Apple watch, iPad Pro and Apple TV4.