På Facebook brukar jag samla 5-7 bilder i ett album för att summera månaden och när året är slut har man 60-70 bilder som speglar året, hade jag gjort det i slutet av året hade nog urvalet blivit ett annat. Ur det albumet har jag valt mina favoriter och det var förvånansvärt lätt, det blev tio direkt.
Första bilden är tagen i mars på Eldfesten, det är alltid en utmaning att fota i mörkret där. Ljusstarka gluggar hjälper, (och vassa armbågar, det är mycket folk där).
Jag fick så fin respons på mina ekorrbilder i början på året att jag blev inspirerad att gå på ekorrsafari flera gånger i veckan. Den här bilden är inte min egen favorit egentligen, men den fick vingar och tog sig hela vägen till London och en finalplats i tävlingen Comedy Wildlife Photography Awards och har blivit publicerad i tidningar och på webben över hela världen. Tveksam till om det gett mig något i min karriär dock.
Jag gillar att ta kändisporträtt och nu har det gått över till att bli en samling. På sommaren samlar jag mina bilder på Lotta på Liseberg, Sommarkväll med Rickard Olsson och Bokmässan. Resten av året blir det mer tunnsått, men man kan gå på skivsigneringar.
När Per Gessle kom till Bengans var jag bland de första i kön. Jag fick väl vänta en timme, men det är ju inget, på 90-talet stod jag i kö fyra timmar för att få Joyride signerad.
I kaféet hade de placerat honom i mörkret mellan en röd och en blå lampa. Per ställer så klart upp på en bild, men när jag ska trycka av funkar inte blixten. Jag fotar så klart ändå och Pers min speglar 40 år av strejkande kameror och den där bilden som bara skulle ta några sekunder av hans tid. Sen fick jag ordning på det och fick en bild på en leende Per, men jag föredrog den misslyckade. Redigeringen gick ut på att ljusa upp den så mycket som möjligt och få rätt nyanser. Cool pic!, skrev Per.
Den här bilden hade jag velat ta länge, men det är lätt att hitta anledningar att inte åka in till stan för att ta bilder strax före tolvslaget på natten. Och tänk om de inte har något avslutningsfyrverkeri. Det är ju ingen naturlag att de ska ha det. Nu var jag redan i stan och fotade en konsert på Liseberg och Summerburst är ju bara fyrverkerier och ljusshow, eftersom artisterna är så anonyma, eller? 😉
Jag var på Snikens kulle i god tid och fick en del mindre fyrverkerier att öva på, innan det var dags för avslutningsfyrverkeriet. Sen tipsade jag om mina inställningar och dylikt på Facebook och tänkte att nån kanske var sugen att pröva på det andra kvällen av Summerburst, men då blev det tydligen inget fyrverkeri alls. De tog nån kille med pistol, kanske var det en säkerhetsgrej.
Jag var nere vid Säveån några gånger och fotade bävrar under sommarens ljusa kvällar. Bävern var extremt punktlig. 19.30 kom den simmande i sakta mak. Man kan stå på bron och titta på den, men jag vill ju komma nära, så jag tog mig ner i den sunkiga och faktiskt illaluktande skogen runt om och gömde mig bland buskarna. Här hade jag full koll på kameran och fotade allt mer upphetsat utan att riktigt fatta hur nära bävern var, när jag tittade upp blev det nästan lite läskigt. Jag litar inte på bävrar!
Nu rankar jag den här bilden bland årets tio bästa, men när jag kom hem och lång tid därefter var jag mest sur för att jag missat bilden när en mås hackade bävern i huvudet. Jag fångade bara plumset när den dök, hade jag bara…
Tidigare när jag fotat konserter har jag fokuserat på att ta många olika bilder, olika bildidéer. I år ville jag istället fokusera på att ta en bra bild som var bra nog att platsa i min portfolio. I praktiken innebär det att man stannar betydligt längre när man har en bra bildidé, man hastar inte vidare. Jag tycker det gav resultat. Sen ska man ha tur också. Jag upptäckte i diket på Alice Coopers Lisebergskonsert att ljuset var otroligt bra. Istället för 1/320 sekund som jag brukar få kompromissa med, kunde jag använda kortare tider. Jag snurrade snabbt på hjulet och siktade på 1/500 men landade på 1/650. Det gjorde hela skillnaden, det var fler som fångade Niki Strauss i den här posen, men just den här gången var det snyggast med håret fruset.
Den här bilden hade jag redan tagit i huvudet innan jag tog den. Det krävdes en exakt plats i publikhavet för det. Jag hann fånga två hopp innan just den platsen blev omöjlig att stå på pga den entusiastiska publiken, men jag var nöjd.
På hösten fick jag fota både Miss Earth Sweden och Miss Universum Sweden. Här är det den senare; Frida Fornander. Jag gillar ljuset i Allén och hennes långa ögonfransar, direkt när jag tog den kände jag att där hände något. Filmklippen vi spelade in den här dagen, sågs sen av två miljarder tv-tittare, enligt Frida.
Min favoritplats där jag bor är soluppgångarna vid Säveån. Ser det lovande ut kan jag inte hålla mig utan måste ut. Jag har säkert missat en och annan i år, men överlag har det varit bedrövligt. Den här morgonen levererades lite höstfärger i varje fall.
Under sommarhalvåret är det inte lätt att hitta ekorrar bland alla löv, men så kom hösten och jag lyckades fånga lite bilder med fina höstfärger. Och snö fick vi också, inget man är bortskämd med i Göteborg. Här fick jag rätt pose på rätt dag.
