göteborg

Stampede Nordstan Takeover

Stampede Nordstan 2015 00

Stampede Nordstan 2015 01

Stampede Nordstan 2015 02

Stampede Nordstan 2015 03

Stampede Nordstan 2015 04

Stampede Nordstan 2015 05

Stampede Nordstan 2015 07

Stampede Nordstan 2015 08

 

I Nordstan här i Göteborg förbereds det nu inför en tävling som hålls imorgon kallad Stampede Takeover. Jag gissar att det är som parkour, ungdomar som dödsföraktande kastar sig över olika hinder, utan att oroa sig över vad som händer när de kommer tillbaka till marken igen. Och det är ju så klart kul att fota.

Jag hoppades så klart på att få en del coola hoppbilder, men när jag kommer hem och går igenom bildskörden ser jag att de intressanta bilderna har något mer. Nämligen blickarna från kompisarna runt omkring. Kontakten människor emellan.

In the local mall here in Gothenburg they are preparing for a competition being held tomorrow called Stampede Takeover. I’m guessing it’s a bit like parkour, young people hurling themselves over various obstacles, never worrying about what will happen when they reach the ground again. And that is a lot of fun to shoot.

I was naturally hoping to get some cool jump shots, but when I got home and started culling the pictures I realised that the really interesting pictures had something more. And that is the looks from the friends around the. The human connection.

Through the looking glass

Through the looking glass 2015 01

Through the looking glass 2015 02

Through the looking glass 2015 03

Through the looking glass 2015 04

 

Igår åkte jag till Liseberg för att fota blommor på deras Trädgårdsdagar som pågår nu. Med makrot naturligtvis. Det blev en del fina bilder, men de jag själv blev mest nöjd med var dessa. En försäljare sålde glaskulor i metallställningar och jag stod och fotade dessa tills axlarna värkte. Jag har inte fotat igenom kulorna, utan vad jag försökt göra är att fota reflektionen med makrot.  Lite klurigt, så klart, det blir ju både upp och ner och spegelvänt. Om någon stannade till var det lättare att få fokus, men de bilderna blev ointressanta. Ju suddigare desto bättre, tyckte jag. Regnet och paraplyerna gjorde sitt till för att sätta känslan.

Jag postade bild tre i Facebookforumet Street photography Sweden igår för att se om det fanns någon annan än jag som gillade det här. Det blev några få likes. Ganska väntat, det känns smalt, det här. Sen när jag checkade in lite senare på kvällen fick jag hjärtat i halsgropen. “Johnny Kääpä har uppdaterat gruppfotot” kunde jag läsa. Hur sjutton gjorde jag det, nu blir jag utslängd ur gruppen, tänkte jag och bad om ursäkt. Men det var administratören som direkt gillat den och lagt den där. Det är banne mig inte illa.

Yesterday I went to the local amusement park, Liseberg to shoot flowers with my macro lens at their garden days. I got some nice images, but I was most pleased with these. This one seller had these glass orbs and I was taking pictures until my shoulders couldn’t take anymore. I didn’t shoot through them. What I did was photographing the reflection with the macro. A bit tricky, it’s upside down and mirrored. When someone stopped in front of me, it was easier the get the focus right, but those pictures were not that interesting. The blurrier, the better, in my opinion. The rain and the umbrellas helped creating the mood I was after.

I posted image number three in the Facebook group Street Photography Sweden to see if anyone else felt like I did. I got a handful of likes, nothing to brag about. Later when I checked in again I read Johnny Kääpä has updated the header photo. How did I do that, I’m gonna get banned, I thought, and apologized. Turns out the admin did it, quite an honor.

Porträttfoto

By |May 6th, 2015|Categories: Portrait|Tags: , , |0 Comments

Portrattfoto 2015 01

Portrattfoto 2015 03

Portrattfoto 2015 02

Den översta bilden här är lite speciell för mig. Det är nämligen första gången någon betalt mig för att ta deras porträtt. Innan har jag fotat min familj, som de två följande på mina söner, som båda ville följa med och sen fick hjälpa mig med reflexskärmarna. Eller modeller som jag samarbetat med för att bygga våra respektive portfolios. Men det är något annat att fota människor man inte känner sen tidigare. Man kan inte räkna med att de ska känna sig bekväma framför kameran av sig själva. Det var också det jag fick jobba med mest. Då måste tekniken och allt det andra sitta i ryggraden. Det börjar sitta.

The top picture here is somewhat special to me. It’s actually the first time someone payed me to take their portrait. I have taken portraits of my family, like the next ones of my sons. (Who both wanted to join me, and later helped me with the reflector screens.) Or models that I have worked with to build our respective portfolios. But it’s another story to photograph someone you don’t know. You can’t expect people to be relaxed in front of the camera by themselves, and that was also what I worked with most. To do that technique has to be a second nature. I’m getting there.

Gatufoto

Gatufoto Göteborg 2015 01

Gatufoto Göteborg 2015 02

Gatufoto Göteborg 2015 03

 

När jag bytte blogg, så var tanken att jag skulle presentera mig lite mer ingående, men jag har haft för mycket att göra. Mina texter har istället blivit mer knapphändiga än vanligt.

Ni läsare kanske undrar vad för slags fotograf jag är, och är jag ens fotograf? Svaret är nej på det senare. Jag jobbar som säljare och foto är min hobby. Jag har haft andra hobbies tidigare, men gemensamt för dom har varit att jag går “all in” och jag försöker se till så att den finansierar sig själv. Ända sen jag som sjuåring ritade serietidningar och sålde dom till grannungarna. Efter serierna blev det noveller och diktsamlingar (som också såldes), blandband (som såldes rätt bra) och musik (där jag fick någon sorts royalties på mp3.com). Den röda tråden är ju säljet, mer än skapandet, men min kreativitet har naturligtvis hjälpt mig som säljare också.

Nu är det foto som gäller och sen ett år tillbaka har jag F-skattsedel, kunnat fakturera och sett till att även denna hobby är självfinansierad. Eftersom jag är en något rastlös natur tycker jag om att variera mina motiv, jag vet att jag borde hålla mig till en liten nisch för att bli framgångsrik. Men vad är framgång värt om man inte har roligt? Så jag fotar konserter, blommor, fåglar, porträtt och olika tillställningar.

När jag inte kan komma på något annat att fota, ägnar jag mig åt gatufoto.

Gatufoto har vuxit till sig i samband med den digitala revolutionen, för det krävs många bilder för att vaska fram ett guldkorn. Det krävs också en hel del mod och även tur. Jag tror att det nästan krävs att man bor i en storstad också, ju större desto bättre.

De här bilderna har ett par år på nacken och det är mittenbilden jag har velat titta på igen nu ett tag. Det här paret försökte ta farväl i Brunnsparken och hade bara ögon för varandra, så jag kunde ta ett par hyfsade bilder innan de upptäckte mig. Att bli upptäckt var ingen större fara i sig, men ögonblicket var över så fort de blev medvetna om min existens. Då för två år sen blev jag aldrig riktigt nöjd med redigeringen, men nu satt den direkt. Något har man ju lärt sig.

When I started blogging here, my intent was to make a proper introduction of myself, but I’ve been to busy. My writing has been shorter than usual instead.

You, the reader may wonder what kind of photographer I am, and am I even a photographer? To the latter the answer is no. I work as a salesman and photography is my hobby. I’ve had other hobbies before, and what they have in common is that I go all in, and I try to make them pay for themselves. All the way back since I was seven years old and made comic books that I sold to the neighborhood kids. After the comics I wrote short stories and poems (that I sold), mixtapes (sold plenty of those) and music (i received some kind of royalties from mp3.com). The common denominator is selling, but my creativity has also helped me as a salesman.

Now however, photography is all I think about. I got my company started a year ago and this too is a hobby that pays for itself completely. Being a rather restless nature I like to shoot different subjects. I know that in order to be successful, I should stick to just one small niche. But what is success worth, if you’re not having fun? So I shoot concerts, flowers, birds and various events.

And when I can’t think of anything else to shoot, I do street photography.

Street photography has grown quite a bit in popularity with the digital revolution, because you need to take loads of pictures to get something decent. It takes courage and luck, and I also believe that you need to live in a big city, the bigger the better. My hometown Gothenburg is the second largest city in Sweden, still not big enough in my opinion.

These pictures are from a couple of years back, and it’s the pic in the middle that I wanted to redo. This couple tried to say goodbye for quite some time and just had eyes for each other, so I got a couple of good frames before they saw me. The fact that they saw was no big worry, but the moment was gone. Two years ago I couldn’t make an edit i was pleased with, now it was done in no time, at least I’ve learnt something.