augustifamiljen

På Spåret inspelning

Det här var andra gången jag fick komma på inspelning av På Spåret. Som publik, ska väl tilläggas. Vare sig jag eller någon annan får lov att fota därinne under själva inspelningen, men det är ok att fota i inspelningspauser. Sen smög jag lite med kameran när Nadia Nair och Augustifamiljen gjorde sitt.

Både denna och förra gången var det provprogram som spelades in med deltagare som kanske kan bli deltagare i nästa säsong. Programmet spelas in som vanligt, men kommer inte att sändas. För mig som är ett stort fan blir det som att få ett bonusprogram även om många av frågorna återkommer. Efter programmet fick jag chansen att fota Kristian och Fredrik, men jag hade bara teleobjektiv och skärpedjupet blev väl kort, jag borde så klart tagit en bild med skärpan på Kristian och slagit ihop dom. Jag grämde mig i en vecka över det här misstaget. Det säger rätt mycket om på vilket allvar man att den här hobbyn.

Jag blev inte svartlistad den här gången heller utan fick en inbjudan till att se semifinalen, de bilderna får ni se först nästa år.

 

 

 

Augustifamiljen på Liseberg

Årets sista konsert på Liseberg efter en lång, späckad konsertsommar. Vad gör det att det regnar, det finns regnrockar. Det är en känsla av att gå i mål, att ha stått pall. Jag har ju haft en annan inställning till konsertfotandet, den enda leverans jag tänkt på är den till min portfolio och när jag bloggat klart ska jag uppdatera den och det känns som jag har fler bra bilder än jag brukar ha.

 

Att fota Augustifamiljen på Taubescenen däremot är ofta ganska hopplöst. Det är ett virrvarr av mikrofonställ, notställ och inte minst musiker överallt. När jag tittar på bilderna nu ser jag att jag löst det genom att gå närmre, så som jag gjorde i början innan jag kände mig bekväm med att ta med mer i bilden.

 

Konserten var som vanligt bra, vi fick ett kort inhopp av Bo Sundström, sen kom Nadia Nair och Daniel Lemma. Är ni nyfikna på Nadia ser ni henne i På Spåret på fredag, det kommer också upp några bilder från På Spåret på min Facebooksida och här på bloggen när jag är ikapp.

 

Bo Sundström

Daniel Lemma

Nadia Nair

Daniel Gilbert

Simon Ljungman

Sylvester Schlegel

Håkans andra dag på Scandinavium

 

Eftersom det var rea på biljetterna tyckte jag det var lika bra att gå även på andra konserten. Det är ju korta konserter jämfört med Ullevi, så nog ska man orka. Orkar Håkan så.

Det var en enorm skillnad att stå framför skärmarna så att dom verkligen blev en del av upplevelsen. Det var nog bättre på alla sätt dag 2, tajtare, hårdare, mer tryck. Det enda jag saknade var dansstegen från fredagen, men de kanske syntes bättre från läktaren bara.

Kul också att mamma fick komma upp på scenen och sjunga San Francisco, lite ljudstrul, men ett fint ögonblick.

Since the tickets went on sale on the black market, I figured I might as well go a second time. These are short concerts compared to the summer shows at Ullevi, I should last. If Håkan has the stamina so should I.

It was a huge difference to see the show in this angle. The screens really pulled you in to the action. But it was probably better in all aspects on day 2, more power, better tempo. The only thing I missed was the dancing from Friday, but maybe the steps were easier to spot from the gallery.

It was also great to see Håkan bring his mum on stage to sing San Francisco, some problems with the sound, but a nice moment.

Håkan Hellström på Scandinavium

 

Igår var det turnépremiär för Håkan Hellströms vinterturné samtidigt som biljetterna till sommarens rekord(?) turné släpptes. Ett smart drag för att komma åt alla de som köpt ett gäng extra biljetter för att tjäna lätta tusenlappar. Biljetterna till kommande spelningar “reas” nu ut, dvs de säljs till ordinarie pris, men det som fansen får i Scandinavium är full valuta. Det är så himla snyggt och så galet väl sammansatt. Timmarna flyger förbi när låtar går in i varandra och bara löper på som ett pärlband av känslor. Vid ett tillfälle slår det mig vilken fantastisk entertainer han är, vilket samtidigt sticker hål på illusionen av att allt är löst och ledigt och nästan improviserat. Vilket det naturligtvis aldrig är, vem som än står på scenen.

Yesterday was the first day of Håkan Hellströms Winter tour, the same day he started selling tickets for next summer’s record(?) breaking tour. A smart way to hinder people from buying a bunch of extra tickets just to make a quick buck. The tickets for the winter tour are now on “sale”, i. e. selling for their ordinary price, but what the fans in Scandinavium got was more than their money’s worth. It’s so well put together. The hours just fly by as the songs melt into each other. At one point it strikes me what an amazing entertainer he is, at the same time breaking the illusion of it being just a jam session. Which of course it rarely is, regardless of who’s on the stage.